Ommöbleringskväll. Ja på jobbet alltså.

Vi gjorde om det mesta på hela avdelningen.

Fantastiskt roligt, men ibland vill bara bara flytta på en dörr eller en vägg. Men vi har en jättegullig vaktmästare som hjälper till så gott han kan.

Nu sitter jag här i soffan. Pär springer runt som ett jehu och letar och packar. I morgon far han till Norge och är borta några dagar. Tyvärr kommer nog nästa vecka se likadan ut. Suck. Saknar min gubbe jag.

I dag har vi dessutom bröllopsdag. 6 år!!!

Grattis till oss!!

Oj oj oj, vilken dag!

Upp tidigt med Emma för att bege sig till stallet. Maskeradhoppning a la "Cruella de Vil" Det gick hur bra som helst. Felfritt och dessutom 2a plats i maskeradtävlingen.

Sedan var det snabbt hem och svida om. Nu skulle det inhandlas körv och sedan skulle vi ner till isen, solen och brasan.

Fatta vad underbart!!!

När vi slutligen kom hem ville barnen klättra lite bara. Det var kanske lite svårt med alla vinterkläder, men skam den som ger sig!!!

Ha det nu gott alla vänner!

Kram på er alla där ute, nu skall jag dricka upp det sista av söndagsvinet och sedan krypa till kojs!

En lördag, som vilken vanlig lördag som helst. Men jag mår bra, det var faktiskt ganska länge sedan. Vill inte klaga, vill inte vara den som jämrar sig och suckar över livet. Men det blir så markant när man varit tyngd så länge, tyngd av något som jag inte ens kan nämna vid namn eftersom jag inte vet vad det handlar om. När psyket tar över känns det som man själv tar ett steg tillbaka och låter någon eller något annat ta över.

Så nu när man har några ljusa stunder och verkligen kan andas ordentligt är det bara så underbart. Jag skall lämna det vid det, underbart…

Det är banne mig inte lätt att vara förälder till en tjej i sina mest hysteriska hormon och pubertets år.

Gråt och skratt om vart annat. Man vill tala ut och man vill göra det rätta. Men det verkar inte finnas någon väg att nå fram längre. Jag har provat alla de gamla knepen. Tjata, hota, ignorera och de mest användbara, utpressning, men icke. Blir så frustrerad. Vi som alltid haft en så bra kontakt och nu så kommer det bara en massa mosiga, kletiga och allmänt irriterande hormoner i mellan. Är det inte hennes så är det mina. Har läst någonstans att kvinnor som lever tillsammans synkar sina cykler. Men det är klart att det kanske krävs några inkörningsår innan det hela skall fungera.

Nu är hon 11 och jag 35. Hur skall det bli när hon är 16 och jag 40? Det finns inget som säger att jag har mer ork eller tålamod då, snarare tvärt om.

Jisses.

Fanns det någon varningstext om detta när man läste på hur det var att få barn? Måste ha missat detta.

Men någonstans i bakhuvudet vet efter att ha läst i någon superpedagogisk bok av någon supermänniska att har barnen en lugn förpubertet dvs i 4-7 års ålder så är det stor risk för att de i stället slår klackarna i taket när det kommer upp i 12-14 års ålder!! Jaha men det lät ju bra. Min tös har under hela sin uppväxt varit så harmonisk och sansad…..

…eller vänta lite…

Ja om jag rotar lite bland mina luddiga minnesbilder kan jag nog hitta ett par incidenter när jag trodde jag fått guds bortglömda barn. Men de tillfällena var ganska sällsynta. Har bara drabbats av ”klipp-i-allt-du-ser-perioder”, ”svordomsperioder”, ”jag-vill-inte-ha-dig-som-mamma-perioder” 6ch ”jag-rycker-upp-alla-blommorna-jag-ser-vare-sig-det-är-i-min-eller-någon-annans-trädgård-perioder”. Så jag är ganska skonad.

Väntar med spänning på barn nr 2….  Undrar vilka pubertets duster vi skall ha i framtiden. Tur att det är 6 år mellan barnen så man får chansen att vila upp sig lite i mellan, kanske till och med skaffar mig lite mer erfarenhet  och kunskap som jag kan ha som verktyg. Man vet aldrig…

Hej hallå.

Har börjat arbeta ordentligt nu och det känns vill jag lova.

Kunde inte ens sitta upp på ridningen i går till min stora besvikelse!!

Fick istället snällt sitta på läktaren och se på.

Jäkla huvud!!!!!

Men nya tag, vet bara inte vart jag skall hitta de jäkla tagen!

Tyvärr blir även bloggandet lidande....

Skall försöka skriva ner några ord i alla fall.

Kram på er alla

Vart får man alla knäppa drömmar ifrån?

Vågar nästan inte tala om vad som hänt i skallen i natt....

Tror jag sett för mycket på TV nu under julen.

Man kunde få hemskickat speciella nålar vilket jag då tydligen hade gjort.

Dessa kunde man punktera de delar på kroppen som man ville ha mindre.

Sagt och gjort jag tryckte in nålen i min mage, och likt en gigantisk finne kunde jag sedan klämma ut allt oönskat ( vilket för mig var en hel del) helt utan smärta eller andra komplikationer. Sedan var det bara att göra sig av med det hela och fortsätta sitt liv som smal och smäcker.

Ni kan ju tänka er vad besviken jag blev när jag vaknade...

Tanken var väl kanske god även om synen måste varit vedervärdig...

Kram på er där ute.