Efter att datorn snodde hela mitt inlägg i går gör jag nu
ett nytt försök idag.

Min dator har några år på nacken och har egentligen gjort sitt för länge sedan.

Men det fungerar om än jävligt långsamt och ibland tycker
den bara att nu får detvara nog och stänger av sig. Särskilt gärna när jag
glömt spara eller är helt inne i en beställning av något slag. Kan göra den
bästa dagen surare än citron. Var mycket nära att slänga ut hela apparaten
igenom fönstret!!

Lugn bara lugn……

Nu i kväll har jag, Emma och Pär varit på en
informationskväll på Kasernhöjden. Det handlade om den nya skolan som skall
öppna. Klaras nya grundskola 6-9. Emma står i kö sedan ett tag tillbaka och vi
alla kunde konstatera att det var ett bra beslut efter informationen ikväll.
Kändes riktigt bra.

En liten nyöppnad skola med nytänk och med nya ideér.
Härligt!! Hoppas nu bara att det blir av!

Annars har dagen varit bra om än med en konstant huvudvärk.
Har varit på ”stora backen” med barnen på jobbet. Måste bara säga att jag är
imponerad av deras energi när de gång på gång kämpar sig upp för backen. När
man står där och begrundar dessa liv får man sig ofta en tankeställare…

De lever här och nu, de har en vilja som kan försätta berg.
Tänk om en annan kunde anamma detta. Visst skulle man må lite bättre då?

Men å andra sidan är det ganska skönt att vara vuxen och få
bestämma lite mer över sin dag. Men att vara avundsjuk på deras jävlar anamma
kommer jag i alla fall att vara!!

   Så här mysigt blev det när vi kom hem!
   Mina älskade pojkar!

Bjuder på en liten bild som en fd kollega lagt ut på facebook.
Titta gärna lite extra på vara nummer 3...... 

Vill även passa på att tacka min underbara kollega Annika.
Jag äter som de flesta vet LCHF. Och med det faktum att vi alltid har fredagsfika på jobbet. Jag brukar delta med en kopp kaffe och är nöjd med detta. Men så var det Annikas tur, och vad gör hon? Jo fixar denna underbara skapelse!!

Tack!!!

Jag vill nu inte med detta säga att jag förväntar mig detta av mina andra kollegor!!!!

Jag är jättenöjd med min kaffekopp även om detta var jättesnällt och otroligt gott!!

Kram på er där ute!

Jag är så glad att det inte var jag!!!!!

Jag låter ett citat från min man beskriva vad som hände!!!

I kökslampans sken på kökssoffan sitter man i understället och försöker tina fötterna med datorn framför sig.

Vi har varit vid sjön och åkt skridskor, eller ja många åkte men inte jag. Det är en av få saker som jag unnar mig som vuxen. Att slippa kalla, hårda skridskor. Fick liksom aldrig riktigt kläm på det där när jag var barn även om mina föräldrar ofta tog oss med ut på vänern. Men mina fötter är nog inte skapta för att balansera på skridskor. Nej då står jag hellre stadigt i ett par slalompjäxor...

Det var många som kom ner och trotsade molningheten och kylan för att grilla en korv eller två. Härligt tycker jag, det är så här det skall vara. Barn, grill och en massa glada männskor. Tack för i dag!

Måste dock bjuda på en liten syn som Klas gav oss.

Efter att ha lånat ut både skridskor och hjälm till andra mer behövande så fanns det bara farmor Littas ridhjälm kvar i garaget. Så det var bara att trycka på den, för hjälm måste man ha.!!!  

Har nu i skrivandets stund precis anmält intresse till Klara högstadieskola som skall starta i höst!
De har information på måndag. Skall bli spännande! Det blir upp till Pär att välja om han vill gå på den eller ta med Nisse till stallet. Vi får väl se vad han väljer...

Kram på er alla där ute!

Så där ja, nu är ordningen tillrätta igen.

Efter en dag av sallad, bacon, köttfärs, ägg och fil och dessutom en riktig gång/jogg tur så känner jag mig nöjd efter gårdagens fadäs.

Nu kan jag med gott samvete sitta i soffan resten av kvällen. Ha där fick jag!

Tänk bara om jag kunde fortsätta i samma tempo!!!

Snart är det helg. det väntas fixardag på Krk, barnpass, stockholmsplanering, bandyträning, ridning, melodikryss och lite annat. Ja jag tror nog att vi inte behöver sitta och ha tråkigt denna helgen heller!!! :)

Kram på er alla där ute!

Jaha!

Vad hände nu då?

Man skulle vara sååååå duktig och hej och hå.
Vikten har stått still sedan jul och inget verkar vilja rubba den. Kanske skulle lite motion göra susen. Men här sitter jag i soffan och bara sitter. Jag har visioner om att göra än det ena än det andra med detta bantande men....

Har inte gaisten, har inte .... inte gnistan.

Vart hittar man den då? Letar konstant men väljer alltid den lätta vägen. Har jag inte nått botten än? Har jag inte insett vad farligt det är med min övervikt? Jodå det har jag. Jag har varit där gång på gång. Men jag ignorerar och försöker skoja bort det. Jag skäms och jag vet inserst inne att det är fel. Fel för att man avviker från mängden. Den normala mängden som samhället är anpassat till. Vart man än vänder sig så finns det aldrig riktigt varken fysisk eller psykiskt plats. Kläder, säten, britsar, medicindoser.... ja listan kan göras lång.

Så varför gör jag inget åt det?

Skall jag vara ärlig vet jag faktiskt inte, gång på gång blir jag påmind om att det är dags. Men något inom mig säger Äh det är ändå kört.

Men jag ser på "biggest loser", "superskinni ws supersize" och inser sakta men säkert att det inte är omöjligt. Det finns hopp.

Ok sedan november har jag med LCHF´s hjälp gått ner ca 9 kg. Men sen då? Hur gör jag för att ta nästa steg?

I dag serverades väfflor till lunch då båda mina gryn fick vara hemma från skolan pga astma och magont.

Tanken var att göra LCHF våfflor till mig också.

Men....

Så här blir det när man försöker fixa lite vardagslyx a la LCHF.

Man kan faktiskt säga att det sket sig. Och detta gör inte att man känner WOW det här var kul!!

Det hela slutade med att jag åt av barnens mat, och ja det var riktiga våfflor med riktig sylt och riktig glass.

Om det var gott?

Ja gissa!!

Kram på er alla där ute!

Jag hade nästan lagt bloggen på hyllan.

Ideerna och skrivlusten ville liksom inte komma fram. Dessutom har jag fått en Iphone där jag surfar konstant och det är liksom inte samma grej att blogga därifrån...
Men så bara under några få dagar har jag fått veta att två av varandra helt oberoende personer som jag inte ens känner brukar läsa den. Kul!!

Detta sporrade mig till att fortsätta...

Jaha så vart var jag nu då??
Jo jul hade just passerat och även om det känns som det var alldeles nyss så har det faktiskt hänt en hel del.
Nyår kom ganska snart efter julhelgen, Vi skulle vara hemma och för 12:e året i rad skulle vi fira med Pär´s faster med man! Vi hjälps år med maten men vi håller den hemlig för varandra. I år skulle vi som var hemma ansvara för varmrätten, och detta år skulle det serveras oxfilé på en bädd av rotsaker och med en ordentlig klick gorgonzola på toppen!

Men...
På morgonen ringe de och talade om att vi fick ställa in pga sjukdom.
Snopet, trist och lite konstigt blev det allt men vi gjorde det bästa av det och firade själva. Även om vi innan 12 slaget smög oss bort till Pär´s lillebror.

Här kommer lite bilder på vad vi sysslat med...  

Granen klipptes ner gren för gren och fick sitt öde i kaminen medan barnen fällde en tår i soffan....

Tack mamma och pappa för julklappen på IKEA, lamporna inhadlades snart...

Nisse har äntligen börjat rida!! Som han har väntat. Självklart är det syrran som skall leda.
Hästen heter Miranda. Tyvärr fick det bli uppehåll denna vecka eftersom astman bråkar lite.. Men snart är det riddags igen!!!

Lite skridskor hanns med också! Åh vilken härlig dag. Trots snöfattigdommen och det faktum att det blåste någon slags äcklig småspik så var det en sån där dag man bara bär med sig. Många vänner, god grillkorv, många skratt och härligt röd rosade kinder på barnen....
Måtte det bli en sådan här härlig dag igen....

Kram på er alla där ute!