Sitter hemma i dag pga bråkig mage.

Ute regnar och blåser det, det är riktig höst i dag. Hemmet ser ut som ett bombnedslag. Men idag tänker jag förtränga det.

Mycket har hänt sedan jag skrev sist.

Kräftskiva med familjen, Klas och Martin!

Karlstad horse show.

Barnvaktat min brorsdotter Maya.

Besökt herrgården

Och där i mellan har jag hunnit med att jobba och studera, inte dåligt va!?

Trädgården börjar också ta form även om jag bara naggat lite på ytan. Vi har många planer min make och jag, även om vi inte har samma planer så kan man ju alltid drömma. Pär drömmer om en vinkällare och jag om en punchveranda. Ja vart våra intressen ligger behöver man ju inte fundera länge på.. Hi hi. Nej om jag skall vara allvarlig så önskar jag mig en lummig och skuggig trädgård som inte behöver ansas så mycket. Pär har en plan på att bygga om vårat lilla lanne på framsidan. Jag håller med honom även om jag inte riktigt förstår vad han menar alla gånger när vi pekar och önskar och försöker förklara för varandra vad vi vill göra med den lilla ogräsplätten.

Min mamma har riktigt gröna fingrar, speciellt när det gäller örter och annat man kan stoppa i krukor. Tyvärr fick jag inte ta del av den genen heller. Ni vet kanske också att min mamma är den bäste i köket också. Inte heller där fick jag något i arv. Vet inte vart alla hennes talanger tog vägen? Tror inte min bror fick något heller. Hans talang handlar mycket om allt vad sladdar och belysning heter. Snäll är han också, en riktigt go nallebjörn som man kan krama när man vill.

Av pappa har jag ärvt... ja vad har jag fått av honom? Skulle väl kanske vara hans positivitet och livsglädje samt hans tanduppställning. Har jag nämnt att jag haft åtta olika sorters tandställningar?

Ja det är nog få förunnat att ha kvar sina föräldrar där de skall vara. Tillsammans och boende i samma hus man själv växte upp i. Visserligen har mitt flickrum förvandlats till pappas lekrum men dofterna finns kvar. Köket, trädgården och allt annat är precis som när jag lämnade det när jag var 16 år. (Visst har det skett en del förändringar)

Det var det året jag åkte till Bolivia. Sedan dess har jag bara bott hemma en kortis när jag skulle avsluta mina studier på sundstagymnastiet. Sedan bar det iväg till Katrineholm, Karlstad och Borlänge.

Det känns som en evighet sedan jag bodde hemma, men samtidigt är det som jag aldrig flyttat när jag väl kommer hem och hälsar på.

Alla kusinerna på Arvidssonsidan (- Maya Broholm).

Här vid en skogsvandring på Tjörn i sommras.

Ebba Kalling, Emma Mollstedt, Nils Mollstedt, Sigrid Kalling

Men här är hon! Maya Broholm, min lillebrors lilla tjej.

Hon fyller ett i november och i lördags fick faster ha henne för sig själv hela dagen!! Vilken lycka!

Den bästa av de bästa! Förutom min älskade familj.

Min kusin Petra, förövrigt mamma till Ebba och Sigge!

Här visar hon sin seriösa sida som arbetsförmedlare som hon är!

Ännu en bild på min underbara dotter Emma! Här barbacka på hästen Spot! 

Min man har varit på resande fot i flera dagar nu. I kväll kom han äntligen hem igen. Tillsamman år vi en kulinarisk middag bestående korvstråganoff. Till det fick vi lite vin, aldrig fel på en torsdag. Förövrigt den enda dagen vi inte behöver skjutsa till stallet eller judo träningen. Visst är det bra när barnen har aktiviteter men det är ganska skönt att ha en lugn eftermiddag också.

Har fått en hel del gjort i dag. Pluggat hela dagen och rensat i trädgården på eftermiddagen.

Nu är klockan läggdags för länge sedan men om mannen varit borta i flera dagar så då vill man passa på att umgås.

Åter igen har min man placerat mig på golvet med ett glas vin och datorn i högsta hugg. Själv har han tagit fram alla fotfilarna och lite krämer. MIna fötter kommer inom kort vara mjuka och fina som en barnrumpas.

Har jag någon gång tidigare talat om hur mallig jag är över min karl, om inte så gör jag det nu. Jag har den bäste bara så att ni vet!!

Kram där i världen

Måndag morgon. I dag skall det jobbas igen, ända till klockan 18,30. Men i samma veva reser min käre make iväg och kommer inte hem förren på torsdag. Åter igen är jag vardagsänka. Men detta är inget problem mer än att det kan bli likte krångligt med hämtning och lämning av barn. Nu har jag en mamma och en svärfar som kan hjälpa till och det gör de med besked. De står nästan på kö för att hämta och lämna. Tack för att ni finns, det känns otroligt bra. Det var lite skillnad från när vi bodde i Borlänge. Där var det bara att klara sig själv. Visst hade vi vänner och bekanta men de hade ju sina egna barn och sina egna arbeten.

Igår hade vi en underbar höstdag. På förmiddagen bar det av till Alsters Herrgård. Där var det höstmarknad och jag köpte bland annat en något udda doftande handsalva. Skall bli spännande att se vad den kan göra åt mina hemskt nariga och trasiga händer. Vi åt av den medhavda picnicen och mös. Hela familjen var med och Nisse fick cykla själv hela vägen, utan att få andningsbesvär!!

Sedan bar det av till stallet. Det var klubbhoppning och detta betydde att alla småtjejer var på plats för att heja fram sina egna favorithäster. Nästa år vill Emma vara med, gissa vem som kommer stå på lektaren och bita på naglarna.

På kvällen åt vi hemgjorda hamburgare och njöt av en härlig höstkväll!!

Hej på er där ute i världen.

Jonna

Tisdag är lika med stalldag.

Sedan en tid tillbaka är Emma tisdagsskötare på Lady Axa på KRK.

Det är en nyanländ fux ponny som är hur snäll som helst.

Hennes enda bekymmer är att hon är blind på ena ögat. Detta borde göra henne lättskrämd och orolig, men inte då. Glad och pigg springer hon runt i manegen.

Emma åker direkt till stallet efter skolan tillsammans med tre kompisar.

Medan hästarna mumsar hö äter tjejerna sin medhavda matsäck, sedan är det läxorna som gäller. När alla tjejerna anlänt får hästarna tjejernas uppmärksamhet. Nu skall det borstas, kratsas och snackas.

Men ridningen får vänta till onsdagarna.

Jag gillar verkligen att hon trivs i stallet. Det är där jag också växte upp. Fast då var det på Hammarö. Jag tillhörde nog aldrig något gäng men jag har många härliga minnen därifrån. Jag började rida i tredje klass och fick tillslut ge mig när jag skulle åka till Bolivia. Det blev några år, och nu är jag verkligen sugen igen. Visst har hela mitt jag förändrats på något konstigt sätt. Jag är både tyngre och äldre men detta borde inte hindra mig. Jag har länge pratat om att ta en privatleketion men det verkar vara mycket svårt, och denna gång är det inte mitt fel. Ridlärarna på stallet har fullt upp eftersom de är underbemannande. Men någon dag kanske... Hela passet kommer att ske under stor hemlighetsmakeri då jag vill vara helt ensam med hästen och ridläraren. Det kan bli en mycket traumatisk upplevelse för de som är åskådare, och detta kan jag inte stå till svars för.

Ha det bra där ute!

Jonna

Att städa eller inte städa, det är frågan.

Det skulle verkligen behövas. Och nu pratar jag inte om damsugning och sådant utan om att gå igenom alla skåp, lådor och kartonger.

När vi flyttade in i mars så tryckte vi bara in allt. Det var snöstorm den dagen och det var många som hjälpte till den där tisdagen. Jag och min mamma tog emot allt och försökte sortera och ställa lådor och kartonger i olika högar. Sedan ville vi ha det färdigt direkt så då bara hystade vi in allt och där är det kvar. Suck...

Finns det någon frivillig som skulle vilja hjälpa mig...? Nej jag trodde väl inte det. :)

Kram alla där ute

Gäsp...

Har just sett sista avsnittet av So you think you can dance. Det var en fantastisk show. Jeanine vann.

Men det visste jag redan... Dum som jag var googlande jag efter serien, och plupp så kom hennes bild fram med ett stort GRATTIS över hela sidan.

Pär har ingen som helst förståelse för att jag ville fortsätta titta på programmet. Men detta är ju tidernas bästa program.

Hade en egen liten hemlig dröm när jag var yngre, jag ville lära mig dansa. Visst gick jag på en buggkurs då och då men det gjorde alla på den tiden, i alla fall på Hammarö med Yngves Danskurser.

Nej jag ville bli något speciellt inom sällskapsdans eller lantino. Lite smakprov fick jag under min tid i Bolivia men det räckte verkligen inte. Nu är man gamal, stel och alldeles för tjock för att slå klackarna i taket.

Nej nu har jag andra drömmar, dock är dessa lite mer verklighetsförankrade. Hälsa, glädje och en fungerande vardag står högst på listan. Men jag tycker nog att jag är på god väg. Hoppas bara att det fortsätter på samma härliga sätt framöver också.

I dag har Emma haft sin vanliga riddag på KRK. Jag måste säga att jag är så stolt över henne. Hon har inte ridigt länge men har ändå lyckats komma på hur man knäcker koden. Hon är lugn, trygg och har koll på läget. Idag har de hoppat och Emma hade SPOT. En pigg och snabb häst som många har som favorit. Det gick bra för många av de andra tjejerna också men jag tyckte nog att Emma stack ut lite extra. Heja Emma!

Nu på kvällen har vi haft besök av min älskade bror, hans sambo och deras fina lilla Maya. Vi bjöd på Pärs berömda pasta. Det är inte så ofta vi ses, och det tycker jag är synd. Att vi vuxna inte ses så ofta är en sak men att missa så mycket av Mayas uppväxt är lite jobbigt. Jag vill bara att hon skall känna igen mig, faster Jonna.

Kram på er alla där ute!

Jonna