Ledig måndag, och jag har inte gjort ett smack.

Helt otroligt, jag ville men det fanns ingen möjlighet att ta mig för något. Det var som om kraften bara försvann då jag närmade mig tvätthögen eller skorna för att gå en promenad. Nej det fick bli sofflocket istället.
Det enda som hänt är att studsmattan har lagts på vinterförvaring, men åh vilken stor gräsmatta man plötsligt fick!!

Nu på kvällen har mina tankar gått till en vän som har det mycket svårt. Hon är tyvärr drabbad av cancer och är mitt uppe i all jobbig behandling. Hon kom till mig nu i kväll för att prata.

Åh jag imoneras av hennes mod, hennes kraft, hennes lugn.

Jag lovade att finnas till och att stötta så mycket jag bara kan.
Vi är inte nära vänner men har ändå mycket gemensamt. Jag vill inte bara klampa in i hennes liv och röra runt men jag tror vi vet var vi har varandra. Och nu när vi pratat så känns det jätteskönt. Åh vad livet är orättvist ibland.

(Till alla er som nu känner mig och som börjar fundera på vem detta är så kan jag tala om att om ni inte vet om hennes tillstånd så känner ni henne inte)

Kram på er alla där ute.