Cancer, ordet har ekat i huvudet sedan igår när jag pratade med min vän.

Man tror att man är odödlig och så plötsligt bara blir man bryskt påmind hur skört det är. Inte trodde väl jag att det skulle drabbas någon mer i min närhet. Ja min svärmor har  också varit drabbad, men det var många år sedan nu...

Men när man tänker efter så inser man att det är faktiskt många runt om en som har råkat ut för den hemska diagnosen.
Min faster dog i cancer.
Min farmor hade cancer när hon dog men hon dog av annan anledning
Min svärmor som sagt
Min morfars mamma dog i vad man tror var cancer.

Huuu en kall ilning går genom kroppen... Visst har även jag haft en del cystor i olika delar av kroppen men det har aldrig varit tal om elakartade tumörer eller så men man får ju en olustkänsla.
Tänk, det kan ju faktiskt finnas flera omkring mig som just i detta nu går omkring med en tumör men inte vet om det än. Läskigt.

Kram på er alla där ute..