Solen skiner och fåglarna kvittrar.

Tänk så skönt det hade varit om det inte var för denna JÄ... hostan!!!

Jaha så är man sjuk, det var länge sedan men nu verkar baskeluskerna tagit ett hårt grepp om mig.

Sitter hemma på kammaren och mitt enda sällskap är en rastlös Nisse och en krånglande dator.

Hu hu vad synd det är om mig!

Nej inte då, lite trist bara. Skulle hellre fått vara på jobbet faktiskt, har riktigt gött flyt där just nu. De bästa kollegorna och de bästa barnen. Är så glad att jag jobbar där. Men skall försöka kurera mig så är på fötterna snart igen.

Idag har jag gjort något stort. I alla fall för er som känner mig och min grötfobi.

På jobbet har jag förhandlat bort denna syssla då jag hellre tar hand om barnens kaskadspyer än kokar gröt, då kanske ni kan förstå hur illa jag tycker om denna rätt.

I alla fall...

Min underbare son tittade mig djupt in i ögonen och blinkade med sina långa ögonfransar så att mammahjärtat smälte...

Det bidde Mannagrynsgröt....

Det ni!!

Och jag överlevde! (Och nu alla mina kära kollegor vill jag inte att ni får några konstiga ideér om att omförhandla gröttillverkningen, i alla fall inte än!!)

I början av veckan innan jag handlöst föll i hostklornas famn så hann jag med en tur till stallet då det var dags för Nisse att sitta upp till häst. Eller häst föressten...? Vet inte riktigt vad jag skall kalla denna varelse. Han heter Zindo och är stallets minsta maskot. Nisse var nöjd i alla fall.

Tack världens bästa Sara som är fröken över dessa ganska krävande små liven.

Ja jag vet,en kass bild.

Hoppas allt är bra med er där ute! Kram