Är inte så förtjust i att sitta och skriva om sjukdomar och elände. Men tyvärr händer det inte så mycket annat i detta hemmet just nu.
Har precis bestämt att årets första arbetsdag får vänta ännu en dag då varken jag eller pojkarna i hemmet mår något vidare.
Emma är den enda som verkar må bättre.
Ingen av oss har feber men det är tungandat och hostigt, snorigt och geggigt.
Najs va?

Men snart är vardagen här, och snart är det vår!! Åh vad jag längtar.
Vill inget annat än att testa nya gräsklipparen, packa badkassen och bara få vara ute och äta. Snart......

Jisses!
I dag hade fru Mollstedt bestämt sig för att hon var frisk. Hon tog dottern under armen och siktade mot stan!
De krassliga manfolken lämnade de hemma.
Mascaran var på liksom lillhandväskan med läppglanset i.
Bussen tog oss till metropolen.
Men ganska snart fick jag mig ett snäpp på näsan.
Hur i herrans namn inbillar du dig att du gamla människan som hostar och nyser skall orka med takten som en pigg 13 åring???
Vi hade väl kanske klarat av 3-4 butiker innan jag kände att svetten lackade och yrseln tog vid där orken tog slut.
- vore det inte passande med en kaffe nu?
Visst men hjälpte det? Knappast!

Vi blev hämtade av en sliten make i som med glansiga ögon frågade om vi haft trevligt.
- jodå...

Efter hemkomsten somnade fru Mollstedt ganska omgående.....