Med endast ett inlägg om året kommer man inte långt.
Det är snart ett år sedan jag skrev sist...
Men det har varit fullt upp.

I början av året opererade jag mig med en lång återhämtning.
Men jag var ganska snart på fötterna igen. 
Våren gick och snart var det dags för barnens examen, Emmas fördelsedag och den efterlängtade konfirmationen.
Konfirmationsåret har bestått i ett varierat ridande tillsammans med många av kompisarna från stallet.
Detta passade Emma som handen i handsken. Det hela avslutades med ett ridläger på Gotland. Man kan ju bara ana avudsjukan hos modern. Tänk om sådant funnits på min tid.
Presenten som Emma fick fick bli både konfirmationspresent och födelsedagspresent. 
Gissa om den föll i god smak

Lite senare vankades det bröllop.
Min lillebror Viktor stod brudgum tillsammans med sin brud Helena. Jag och Pär fick äran att agera toastmasterpar.
Båda svarade ja i Hammarö kyrka och kalaset blev lyckat. Tyckte nog min och Pärs insats gick bra också.
Brudparet var så fina och strålade som aldrig förr.

Men allt eftersom sommaren fortskred så blev Nisse hostigare och hostigare. Hans astma har vi full koll på trodde vi och till en början nochade vi vaknätterna och pipandet i bröstet. 
Nu några månader senare vi vi bättre. Han hade drabbats av ett mycket envist virus som gjorde att hans värden dök.
Nisse blev inlagd under tre längre omgångar då han behövde syrgas och ständig övervakning.
Många olika medicinder sattes in för att hjälpa honom med det var tillslut dunderkuren med Prednisolon som tog knäcken på viruset.

I dag mår han bättre och har börjat skolan igen.
Hans astma är under kontroll och nu jobbar vi istället mot de jobbiga bieffekterna som kortisonet kom med.
Det är en bra medicin men fasen vad den gör med kroppen.
Nisse gick upp ca 16 kg på 2,5 månad. Tyvärr släpper inte viktökningen direkt, utan han behöver ha tålamod och så sakterliga väcka kroppen efter ett halvår av kämpande. 
Vikten är värst, och med vad den gjort med kroppen.

Första bilden är från i sommras tillsammans med flickvännen Linnea.
Den senare bilden är ifrån sista turen på avd 12.

Precis när vi trodde att vi skulle få tillbaka vardagen så var det Emmas tur, eller otur.
Under en praktikperiod i Sunne råkade hon bli trampad och fick två ordentliga frakturer högt upp på fotryggen.
Hon är nu inne på sin 5e vecka, kanske blir hon av med gipset om en vecka. Hoppas!!

Vilka kämpar vi har jag och Pär. Malliga är vi som bara den!

Glömt att berätta om våran nya familjekompis.
Som ni vet red Emma på Connemaran Happy fram till i våras när han flyttade med sin ägare till Kil. Snart efter kom Tinkern Pajjen in i våra liv, och med honom ägaren Eva.

 
Denna bekantskap är vi mycket glada för. Emma och Pajjen började få upp flåset ordentligt när plötsligt både Pajjen och Emma blev skadade. Pajjen av en dum ink och Emma med sin fot. Så nu får de vila och komma igång igen efter jul.

Skall nu försöka hålla lite bättre med uppdateringar i denna blogg.
Kul om ni vill följa med mig!

 

Kram på er där ute!