Hej!

Jag brukar inte vara den som tar kort på miljön eller naturen. Men i dag var jag tvungen! 

På jobbet hade vi haft en inledas då barmen lekte så bra. Dessutom var det becksvart och tråkregn ute. 

Annars är vi ute i vått och torrt!!

Det känns efter en dag inomhus med 18 juveler. Hela kroppen suktar efter syre!! 

I bilen hem händer det... 

En smal strimma blått flirtar med mig på himlen, känner hur hela kroppen hoppar till och jag fånler från öra till öra. 

Det smala blir bredare och bredare! 

Då, som från ingenstans Känner jag värmen (nej genom bilrutan kan man inte det, men jag ville känna det då mycket så att kroppen lurade mig)

Var tvungen att stanna upp, ta in, njuta... 

Det är ju så här det skall vara, just det, det är så det känns. 

Men....

Lika fort som solen tittade fram så var den borta. 

Men jag? Jag ler fortfarande! 

Kram på er där ute!