Det finns mycket som talar för att man börjar bli gammal.
Rynkorna börjar skratta åt en i spegeln, huden liksom blir saggig.

Stilen man har börjar mer likna confortabla tygstycken. Håret hänger och orken tryter. Vill jag detta? Har jag gett mig in i striden mot förfallet? Nja...

Det finns stunder där jag piffar och plattar, lyfter och förstärker. Är jag bekväm? Nej inte alls. Oftast slutar det med bekväma krypa på golvet byxor (pga jobbet och inget annat!!!). Men jag skulle så gärna vilja orka att vara vardagspiffig.

Jag har många nära bekanta som på något konstigt sätt alltid ser frächa ut, jag begriper inte riktigt hur det går till. Ge mig tips!!

Det fanns en tid, i början av min och Pärs gemensamma liv dvs i början av 1990 talet då jag alltid ställde klockan på 4. Jag klev upp, duchade och sminkade mig för att sedan försiktigt smyga ner i sängen igen. Resultat?: Pär fick aldrig njuta av mitt ögongeggiga och munstinkade morgonnuna förren flera år senare.

Var det ett bra drag? Nja nu 20 år senare är vi fortfarande gifta. Men nu finns inga hemligheter inga dolda äckligheter. okej toadörren är fortfarande stängd.

Skönt ja men triggar det kärlekslivet? Skulle inte tro det. Därför skulle jag vilja ge Pär en eloge för att han har stått ut med mig och alla mina äckligheter. LÖV JU!!

Men det finns en annan i familjen som är noga med sitt yttre. Nisse!

Jag vill ha kort hår överallt utom luggen, den skall vara lång så jag kan använda pappas vax. Det var noga med instruktioner som gudmor Helene fick i helgen när saxen skulle jobba i Nisses kalufs.

     En mycket nöjd Nisse fick även lite svart färg på toppen.

Även syster Emma fick sig en klippning.

(Är det bara jag som har en snart tonåring sittandes på köksbänken och som lever för spotify? Särskilt när det är dags för läxor.... Ja jag skall bara....

Kram på er alla där ute, nu skall jag försöka kurera mig från en jäkligt irriterande förkylning som aldrig verkar vilja släppa taget!

Efter mycket kval i morse begav jag mig till jobbet.
Nej jag mår inte bra men oftast brukar det gå bra när man tillslut är på plats. Speciellt med lite alvedon och nässpray i kroppen.

Dagen blev mycket slitsam men allt gick tillslut bra.

Nu skall jag försöka kurera mig för i morgon väntar en ny dag med nya utmaningar.

Tänk att det alltid skall vara så svårt att bli av med förkylningar och så lätt att få dom. Tycker inte riktigt att det är rättvist... faktiskt...

Att ligga raklång på mage, det är bäst för värken i benet/höften.

Att ligga på rygg är bäst för den rinnande snuvan.

Att stå upp är bäst för nästäppan.

Det är inte lätt när det är svårt.

Snart dags för sängen då ögonlocken inte orkar hålla sig öppna längre.

I morgon drar P till Malmö igen. Tråkigt, speciellt nu när man inte mår bra. Men med hjälp av min fantastiska 12 åriga dotter och min bästa 5 åring skall detta nog lösa sig. Kommer dock att sakna min P!!!

snörvel och host på er alla där ute!

Buzzador, det är jag det!!

Det innebär att jag då och då blir utvald att få prova en produkt.

Jag läser på och testar för att sedan ge en utvärdering tillbaka från en vanlig människa, en buzzador alltså.  Denna gång har jag också fått med lite prover som jag kan dela ut då mina vänner och bekanta kan få pröva och för att själva sedan få möjlighet att "tycka till".

Denna gång handlade det om Vanisch. Ett medel som jag använt tidigare men bara i tvättpulversform. Döm om min förvåning och stora glädje när jag sett och testat alla de andra olika produkterna som finns i sortimentet.

  Sprayer, pulvet och tvättmedel i geleform. Det finns för vit och kulörtvätt jag för alla tuffa fläckar man kan tänka sig.

Testa vet ja!!!!

Kram till er alla där ute!

Under flera år har han stått där vid min sida på läktaren. Vinter som sommar, vardagskvällar som helgmornar. Suckandes men aldrig klagandes. Min egen lilla hjälte. Att Emma rider och älskar sin sport är det ingen tvekan om. Att mamman älskar det hos gör är det heller ingen tvekan om. Men att Nisse måste följa med är ingen självklarhet, men han gör det i alla fall.

Många gånger har frågan ställts.
- Vill inte du börja rida?

- Skall inte du också prova?

Men svaret blir alltid det samma
- ALDRIG!!!! Det är bara för tjejer.

Men så en dag blev svaret ett annat

- Ja mamma när får jag rida?
Den lilla mamman var inte sen med att svara.

- När du vill!!!
En privatleketion bokades med önskemålet fröken Sara och hästen Boo.

  När Nisse efter mycket och och men och många berättelser så får äntligen fröken Sara upp Nisse på hästryggen.
När hon sedan börjar berätta hor man gör suckar Nisse tungt och ropar ut:

- Du behöver inte berätta jag kan allt redan!!!

Efter ca 45 min hade han fått svänga, stanna och fått fart på Boo, även lite trav hanns med.

En stolt Nisse fick sedan bestämma kvällen middag;
Nuggets med vitlöksås!

Kram på er alla där ute!!

Att äntligen komma ut och göra något var tanken.

Jag bestämde mig för att ta med Nisse och kusin Alvin på

Mora Träsk i Sundstahallen. Sagt och gjort. Men vädergudarna denna dag gav oss verkligen en prövning. När vi äntligen hittat en plats att ställa bilen på så skulle man ställa sig i en kö för att komma in, en kö som ledde utomhus. Och alla som var utomhus eller i alla fall hade tillgång till ett fönster att titta ut igenom under lördagen vet att det regnade som aldrig förr och Tors hammare dundrade och slog. Det var ett skådespel att se alla barn och vuxna som försökte skydda sig mot regnet medan kön sakta sakta smög framåt.

Väl inne skulle vi ta plats på golvet. Spänningen var total.!!!

Kusinerna laddade med spänning på vad som skulle ske.
Äntligen började det, ljudet var högt men okej.
Alvin tyckte att det var lite väl häftigt så han ville stanna i mitt knä när showen drog igång.
Efter en stund ryckte den lilla barnkroppen till och jag insåg att spänningen och lättnaden av att tog ut sin rätt...

Mr Alvin tackade för sig och somnade mitt under den häftiga showen med dundrade musik, skrikande, dansande och sjungande barn.

Han missade allting!!! Så faster kände att hon nästan var tvungen att köpa DVDn för att verkligen visa vad det var han missat....

Nisse därimot rockade loss så mycket att det inte ens gick att få en bild på honom.

Svetten i pannan och leendet på läpparna talade i alla fall om att det var en mycket bra och uppskattad show!
Vi får väl se om Alvin orkar med nästa upptåg med faster Jonna!   

Kram på er alla där ute!!

Det kan jag allt unna mig...
När man som förälder måste prioritera vad man skall kosta på sig faller lotten oftast på barnen. Tänk alla gånger man bestämmer sig för att tex köpa ett par skor till sig själv.. och vad kommer man hem med? Jo 14 kassar till barnen. Även fast jag verkligen behöver att par nya skor är det mycket roligare och så känns det faktiskt bättre att köpa något till de små. Leggings, kalsonger och annat kul.
Men så kommer man hem och inser att det blev inga skor denna gången heller?
Varför är det så?
Varför känns det mycket bättre och framför allt mycket roligare att handla till barnen?
Ett annat dilemma som dykt upp är det faktum att barnen faktiskt växer!! Inte bara det att de växer ur sina gamla kläder utan det är ju inte heller lätt att hitta kläder till dem.
Nisse är precis i storleken mellan barn och storbarn dvs 128. Emma ligger på 170-34. Att båda barnen hamnade i skarvarna samtidigt var ju lite oflyt.
Men som en ängel från en klarblå himmel ringde våran underbara granne S och sa att hon hade lite kläder som Emma kunde få titta på. Hon hade rensat lite sa hon. LITE???? Vi kom hem med en stor svart sopsäck med kläder som passade perfekt på Emma. Så kul, och det var ju inte "vanliga" kläder heller. En massa enligt Emma COOLA kläder. Tack och tack igen S du är bara helt underbar!!!

Jaha nu är det bara alla vinterkläder kvar... Men det hoppas jag att jag hittar på Ullared!!!!!!!!

Kram på er alla där ute!
Jonna

Det kan jag allt unna mig...
När man som förälder måste prioritera vad man skall kosta på sig faller lotten oftast på barnen. Tänk alla gånger man bestämmer sig för att tex köpa ett par skor till sig själv.. och vad kommer man hem med? Jo 14 kassar till barnen. Även fast jag verkligen behöver att par nya skor är det mycket roligare och så känns det faktiskt bättre att köpa något till de små. Leggings, kalsonger och annat kul.
Men så kommer man hem och inser att det blev inga skor denna gången heller?
Varför är det så?
Varför känns det mycket bättre och framför allt mycket roligare att handla till barnen?
Ett annat dilemma som dykt upp är det faktum att barnen faktiskt växer!! Inte bara det att de växer ur sina gamla kläder utan det är ju inte heller lätt att hitta kläder till dem.
Nisse är precis i storleken mellan barn och storbarn dvs 128. Emma ligger på 170-34. Att båda barnen hamnade i skarvarna samtidigt var ju lite oflyt.
Men som en ängel från en klarblå himmel ringde våran underbara granne S och sa att hon hade lite kläder som Emma kunde få titta på. Hon hade rensat lite sa hon. LITE???? Vi kom hem med en stor svart sopsäck med kläder som passade perfekt på Emma. Så kul, och det var ju inte "vanliga" kläder heller. En massa enligt Emma COOLA kläder. Tack och tack igen S du är bara helt underbar!!!

Jaha nu är det bara alla vinterkläder kvar... Men det hoppas jag att jag hittar på Ullared!!!!!!!!

Kram på er alla där ute!
Jonna