Hej!

Känner att jag måste förklara mig lite...

Man har ifrågasatt mig. Jo det är tyvärr så att det finns de människor som inte insett att allt detta med FB och Bloggandet sker av egen vilja. Detta är ett forum som både skrivare och läsare själva väljer att ta till sig.
Jag tvingar ingen att läsa mina rader. Visst är det kanske en sorts bekräftelse men vad är det med det då?

Om jag väljer att skriva och Du väljer att läsa, ja då är det väl upp till dig.

Jag har fått höra att de som bloggar saknar ett eget liv, att de bara är ute efter någon sorts ytlig poppissökning.
Hur fel kan man ha?

Jag har verkligen ett eget liv, och jag skiter blanka fan i om att bli poppis. Jag har mina vänner, min familj och mitt jobb. och åter igen - LÄS INTE OM DET NU ÄR SÅ JOBBIGT!!!

Jag har valt att skirva om sådant som inte berör någon annan. Lägger jag ut ett foto på någon över huvudtaget så frågar jag ALLTID om lov först.
SÅ DET SÅ!!

Det som fick bägaren att rinna över just denna dag var att jag även hamnade i en annan diskussion huruvida mitt förhållningssätt till barn var och hur jag uppfostrat mina barn. Jag blev paff, besviken, arg och ledsen.
Jag har full förståelse för att alla inte tänker och agerar som jag. Jag säger inte att något är rätt eller fel men man kan välja sina kommentarer när man anklagar/ifrågasätter. Alla är olika, barn som vuxna. Det finns inget som säger att detta är den gyllene vägen. Det handlar om att hitta en balans, en väg som hela tiden är föränderlig.

Men visst skall man ha dialoger. Bu och bä!

Hoppas jag nu rett ut några frågetecken.
Vill du fortsätta läsa är du varm välkommen, vill du kommentera är detta också mycket välkommet.
Vill du inte så får jag tacka för denna tiden.

Kram på er där ute!!