Sitter hemma i dag pga bråkig mage.

Ute regnar och blåser det, det är riktig höst i dag. Hemmet ser ut som ett bombnedslag. Men idag tänker jag förtränga det.

Mycket har hänt sedan jag skrev sist.

Kräftskiva med familjen, Klas och Martin!

Karlstad horse show.

Barnvaktat min brorsdotter Maya.

Besökt herrgården

Och där i mellan har jag hunnit med att jobba och studera, inte dåligt va!?

Trädgården börjar också ta form även om jag bara naggat lite på ytan. Vi har många planer min make och jag, även om vi inte har samma planer så kan man ju alltid drömma. Pär drömmer om en vinkällare och jag om en punchveranda. Ja vart våra intressen ligger behöver man ju inte fundera länge på.. Hi hi. Nej om jag skall vara allvarlig så önskar jag mig en lummig och skuggig trädgård som inte behöver ansas så mycket. Pär har en plan på att bygga om vårat lilla lanne på framsidan. Jag håller med honom även om jag inte riktigt förstår vad han menar alla gånger när vi pekar och önskar och försöker förklara för varandra vad vi vill göra med den lilla ogräsplätten.

Min mamma har riktigt gröna fingrar, speciellt när det gäller örter och annat man kan stoppa i krukor. Tyvärr fick jag inte ta del av den genen heller. Ni vet kanske också att min mamma är den bäste i köket också. Inte heller där fick jag något i arv. Vet inte vart alla hennes talanger tog vägen? Tror inte min bror fick något heller. Hans talang handlar mycket om allt vad sladdar och belysning heter. Snäll är han också, en riktigt go nallebjörn som man kan krama när man vill.

Av pappa har jag ärvt... ja vad har jag fått av honom? Skulle väl kanske vara hans positivitet och livsglädje samt hans tanduppställning. Har jag nämnt att jag haft åtta olika sorters tandställningar?

Ja det är nog få förunnat att ha kvar sina föräldrar där de skall vara. Tillsammans och boende i samma hus man själv växte upp i. Visserligen har mitt flickrum förvandlats till pappas lekrum men dofterna finns kvar. Köket, trädgården och allt annat är precis som när jag lämnade det när jag var 16 år. (Visst har det skett en del förändringar)

Det var det året jag åkte till Bolivia. Sedan dess har jag bara bott hemma en kortis när jag skulle avsluta mina studier på sundstagymnastiet. Sedan bar det iväg till Katrineholm, Karlstad och Borlänge.

Det känns som en evighet sedan jag bodde hemma, men samtidigt är det som jag aldrig flyttat när jag väl kommer hem och hälsar på.

Alla kusinerna på Arvidssonsidan (- Maya Broholm).

Här vid en skogsvandring på Tjörn i sommras.

Ebba Kalling, Emma Mollstedt, Nils Mollstedt, Sigrid Kalling

Men här är hon! Maya Broholm, min lillebrors lilla tjej.

Hon fyller ett i november och i lördags fick faster ha henne för sig själv hela dagen!! Vilken lycka!

Den bästa av de bästa! Förutom min älskade familj.

Min kusin Petra, förövrigt mamma till Ebba och Sigge!

Här visar hon sin seriösa sida som arbetsförmedlare som hon är!

Ännu en bild på min underbara dotter Emma! Här barbacka på hästen Spot!