Gäsp...

Har just sett sista avsnittet av So you think you can dance. Det var en fantastisk show. Jeanine vann.

Men det visste jag redan... Dum som jag var googlande jag efter serien, och plupp så kom hennes bild fram med ett stort GRATTIS över hela sidan.

Pär har ingen som helst förståelse för att jag ville fortsätta titta på programmet. Men detta är ju tidernas bästa program.

Hade en egen liten hemlig dröm när jag var yngre, jag ville lära mig dansa. Visst gick jag på en buggkurs då och då men det gjorde alla på den tiden, i alla fall på Hammarö med Yngves Danskurser.

Nej jag ville bli något speciellt inom sällskapsdans eller lantino. Lite smakprov fick jag under min tid i Bolivia men det räckte verkligen inte. Nu är man gamal, stel och alldeles för tjock för att slå klackarna i taket.

Nej nu har jag andra drömmar, dock är dessa lite mer verklighetsförankrade. Hälsa, glädje och en fungerande vardag står högst på listan. Men jag tycker nog att jag är på god väg. Hoppas bara att det fortsätter på samma härliga sätt framöver också.

I dag har Emma haft sin vanliga riddag på KRK. Jag måste säga att jag är så stolt över henne. Hon har inte ridigt länge men har ändå lyckats komma på hur man knäcker koden. Hon är lugn, trygg och har koll på läget. Idag har de hoppat och Emma hade SPOT. En pigg och snabb häst som många har som favorit. Det gick bra för många av de andra tjejerna också men jag tyckte nog att Emma stack ut lite extra. Heja Emma!

Nu på kvällen har vi haft besök av min älskade bror, hans sambo och deras fina lilla Maya. Vi bjöd på Pärs berömda pasta. Det är inte så ofta vi ses, och det tycker jag är synd. Att vi vuxna inte ses så ofta är en sak men att missa så mycket av Mayas uppväxt är lite jobbigt. Jag vill bara att hon skall känna igen mig, faster Jonna.

Kram på er alla där ute!

Jonna