Solen skiner och fåglarna kvittrar.

Tänk så skönt det hade varit om det inte var för denna JÄ... hostan!!!

Jaha så är man sjuk, det var länge sedan men nu verkar baskeluskerna tagit ett hårt grepp om mig.

Sitter hemma på kammaren och mitt enda sällskap är en rastlös Nisse och en krånglande dator.

Hu hu vad synd det är om mig!

Nej inte då, lite trist bara. Skulle hellre fått vara på jobbet faktiskt, har riktigt gött flyt där just nu. De bästa kollegorna och de bästa barnen. Är så glad att jag jobbar där. Men skall försöka kurera mig så är på fötterna snart igen.

Idag har jag gjort något stort. I alla fall för er som känner mig och min grötfobi.

På jobbet har jag förhandlat bort denna syssla då jag hellre tar hand om barnens kaskadspyer än kokar gröt, då kanske ni kan förstå hur illa jag tycker om denna rätt.

I alla fall...

Min underbare son tittade mig djupt in i ögonen och blinkade med sina långa ögonfransar så att mammahjärtat smälte...

Det bidde Mannagrynsgröt....

Det ni!!

Och jag överlevde! (Och nu alla mina kära kollegor vill jag inte att ni får några konstiga ideér om att omförhandla gröttillverkningen, i alla fall inte än!!)

I början av veckan innan jag handlöst föll i hostklornas famn så hann jag med en tur till stallet då det var dags för Nisse att sitta upp till häst. Eller häst föressten...? Vet inte riktigt vad jag skall kalla denna varelse. Han heter Zindo och är stallets minsta maskot. Nisse var nöjd i alla fall.

Tack världens bästa Sara som är fröken över dessa ganska krävande små liven.

Ja jag vet,en kass bild.

Hoppas allt är bra med er där ute! Kram

Hej hallå i snö och stormyran.

fasen vad kallt det är i dag. Dessutom om man som jag inte mår riktigt bra heller så gör det inte saken bättre.

är på jobbet och har rast, en efterlängtad rast...

I helgen har det varit acion minsann. Emma tävlade på Krk och det var hela 70 startande. Kul!!

Emma är nöjd med sin insatts då hon "bara" fick 4 fel på vardera start. Värre var det för några andra flickor. Jag vill inte nämna namn eller hur skadorna blev då de själva måste få avgöra vda som skall komma ut.

Summan av kardemumman var två ambulanser och ytterligare en till akuten, dock i egen bil.

det var många av de andra tjejerna i stallet som var mycket upprörda men jag tycker tävlingsledaren och många andra frivilliga fixade det hela galant.

I dag är alla tre hemma men de kommer nog vara mörbultade ett bra tag.

Så jag vill avsluta genom att ge en hyllning till alla inblandade och hoppas att ingen lev avskräckt av det som hände.

Stor kram till er alla där ute!

Äntligen helg.

Helg, ordet är nästan magiskt. Man jobbar hela veckan men
fokustet för mig ligger hela tiden på helgen. Då är det tid för vila, tid för
att umgås, tid för att göra allt man inte hunnit under veckan. Åh vad trevligt
vi skall ha. Fredagsmys, Lördags kul och så söndags lugn…

Men varje söndagskväll är jag lika förvånad, vad hände?

Hur kunde helgen försvinna så fort? Och varför är det så
långt till nästa helg?

Den här helgen vankas stall, power walk, middag hos
grannarna, melodikrysset, bandyträning, hopptävling och mellan allt detta lite
kvalité och vila.

Puh det var det, men nästa helg skall bli lugn….. ha! Vem försöker
jag lura?

Ja ja jag skall inte klaga. Jag har det bra och har att
göra. Men visst vore det skönt med ytterligare en ledig dag i veckan?

  I helgen passar vi på att fira vårat gummibröllop! 8 år!

Skål på oss.

Vi passar också på att fira våran kommande 20 års dag tillsammans. Skit vad tiden går!

  Lite rosor fick han också mannen! 20 st, en för varje år han stått ut med mig!! 

     Så här ser man ut när man hackar lök till kvällens middag. Inte vackert men fasen så skönt att kunna se vad man gör!!

Nisse har haft en kämpig astmadag så han gav upp ganska tidigt. Men detta med att pricka den sköna madrassen är inte riktigt hans grej. Det sköna svala golvet kändes tydligen bättre.....

Gullunge!!

Ha en underbar helg!

Kram på er alla där ute!!

Efter att datorn snodde hela mitt inlägg i går gör jag nu
ett nytt försök idag.

Min dator har några år på nacken och har egentligen gjort sitt för länge sedan.

Men det fungerar om än jävligt långsamt och ibland tycker
den bara att nu får detvara nog och stänger av sig. Särskilt gärna när jag
glömt spara eller är helt inne i en beställning av något slag. Kan göra den
bästa dagen surare än citron. Var mycket nära att slänga ut hela apparaten
igenom fönstret!!

Lugn bara lugn……

Nu i kväll har jag, Emma och Pär varit på en
informationskväll på Kasernhöjden. Det handlade om den nya skolan som skall
öppna. Klaras nya grundskola 6-9. Emma står i kö sedan ett tag tillbaka och vi
alla kunde konstatera att det var ett bra beslut efter informationen ikväll.
Kändes riktigt bra.

En liten nyöppnad skola med nytänk och med nya ideér.
Härligt!! Hoppas nu bara att det blir av!

Annars har dagen varit bra om än med en konstant huvudvärk.
Har varit på ”stora backen” med barnen på jobbet. Måste bara säga att jag är
imponerad av deras energi när de gång på gång kämpar sig upp för backen. När
man står där och begrundar dessa liv får man sig ofta en tankeställare…

De lever här och nu, de har en vilja som kan försätta berg.
Tänk om en annan kunde anamma detta. Visst skulle man må lite bättre då?

Men å andra sidan är det ganska skönt att vara vuxen och få
bestämma lite mer över sin dag. Men att vara avundsjuk på deras jävlar anamma
kommer jag i alla fall att vara!!

   Så här mysigt blev det när vi kom hem!
   Mina älskade pojkar!

Bjuder på en liten bild som en fd kollega lagt ut på facebook.
Titta gärna lite extra på vara nummer 3...... 

Vill även passa på att tacka min underbara kollega Annika.
Jag äter som de flesta vet LCHF. Och med det faktum att vi alltid har fredagsfika på jobbet. Jag brukar delta med en kopp kaffe och är nöjd med detta. Men så var det Annikas tur, och vad gör hon? Jo fixar denna underbara skapelse!!

Tack!!!

Jag vill nu inte med detta säga att jag förväntar mig detta av mina andra kollegor!!!!

Jag är jättenöjd med min kaffekopp även om detta var jättesnällt och otroligt gott!!

Kram på er där ute!

Jag är så glad att det inte var jag!!!!!

Jag låter ett citat från min man beskriva vad som hände!!!

I kökslampans sken på kökssoffan sitter man i understället och försöker tina fötterna med datorn framför sig.

Vi har varit vid sjön och åkt skridskor, eller ja många åkte men inte jag. Det är en av få saker som jag unnar mig som vuxen. Att slippa kalla, hårda skridskor. Fick liksom aldrig riktigt kläm på det där när jag var barn även om mina föräldrar ofta tog oss med ut på vänern. Men mina fötter är nog inte skapta för att balansera på skridskor. Nej då står jag hellre stadigt i ett par slalompjäxor...

Det var många som kom ner och trotsade molningheten och kylan för att grilla en korv eller två. Härligt tycker jag, det är så här det skall vara. Barn, grill och en massa glada männskor. Tack för i dag!

Måste dock bjuda på en liten syn som Klas gav oss.

Efter att ha lånat ut både skridskor och hjälm till andra mer behövande så fanns det bara farmor Littas ridhjälm kvar i garaget. Så det var bara att trycka på den, för hjälm måste man ha.!!!  

Har nu i skrivandets stund precis anmält intresse till Klara högstadieskola som skall starta i höst!
De har information på måndag. Skall bli spännande! Det blir upp till Pär att välja om han vill gå på den eller ta med Nisse till stallet. Vi får väl se vad han väljer...

Kram på er alla där ute!

Så där ja, nu är ordningen tillrätta igen.

Efter en dag av sallad, bacon, köttfärs, ägg och fil och dessutom en riktig gång/jogg tur så känner jag mig nöjd efter gårdagens fadäs.

Nu kan jag med gott samvete sitta i soffan resten av kvällen. Ha där fick jag!

Tänk bara om jag kunde fortsätta i samma tempo!!!

Snart är det helg. det väntas fixardag på Krk, barnpass, stockholmsplanering, bandyträning, ridning, melodikryss och lite annat. Ja jag tror nog att vi inte behöver sitta och ha tråkigt denna helgen heller!!! :)

Kram på er alla där ute!

Jaha!

Vad hände nu då?

Man skulle vara sååååå duktig och hej och hå.
Vikten har stått still sedan jul och inget verkar vilja rubba den. Kanske skulle lite motion göra susen. Men här sitter jag i soffan och bara sitter. Jag har visioner om att göra än det ena än det andra med detta bantande men....

Har inte gaisten, har inte .... inte gnistan.

Vart hittar man den då? Letar konstant men väljer alltid den lätta vägen. Har jag inte nått botten än? Har jag inte insett vad farligt det är med min övervikt? Jodå det har jag. Jag har varit där gång på gång. Men jag ignorerar och försöker skoja bort det. Jag skäms och jag vet inserst inne att det är fel. Fel för att man avviker från mängden. Den normala mängden som samhället är anpassat till. Vart man än vänder sig så finns det aldrig riktigt varken fysisk eller psykiskt plats. Kläder, säten, britsar, medicindoser.... ja listan kan göras lång.

Så varför gör jag inget åt det?

Skall jag vara ärlig vet jag faktiskt inte, gång på gång blir jag påmind om att det är dags. Men något inom mig säger Äh det är ändå kört.

Men jag ser på "biggest loser", "superskinni ws supersize" och inser sakta men säkert att det inte är omöjligt. Det finns hopp.

Ok sedan november har jag med LCHF´s hjälp gått ner ca 9 kg. Men sen då? Hur gör jag för att ta nästa steg?

I dag serverades väfflor till lunch då båda mina gryn fick vara hemma från skolan pga astma och magont.

Tanken var att göra LCHF våfflor till mig också.

Men....

Så här blir det när man försöker fixa lite vardagslyx a la LCHF.

Man kan faktiskt säga att det sket sig. Och detta gör inte att man känner WOW det här var kul!!

Det hela slutade med att jag åt av barnens mat, och ja det var riktiga våfflor med riktig sylt och riktig glass.

Om det var gott?

Ja gissa!!

Kram på er alla där ute!