Hej!

Alldrig har jag sovit så länge. Kunde inte sova under stora delar av natten till i dag. Huvudet dunkade som bara den. kunde inte ligga ner. Var tvungen att kräkas... Blä vad ont det gjorde. Det läskigaste var att det inte gick att komma undan, trots alvedon och mycket vatten.

När klockan ringde vid halv 6 bestämde jag mig för att detta med att köra bil och jobba inte skulle fungera i dag. Fick sjukanmäla mig... :(

När barnen åkt till skolan och förskolan gick jag och la mig igen. Nu äntligen hittade John Blund mig och fick mig att sova. När Pär ringde klockan 12:15 slog jag upp mina ögon, aldrig förr har jag sovit så länge...

När barnen kom hem satte vi igång att klippa ur bilder ur all reklam som vi fått. Tanken var att göra önskelistor inför jul.

Och jodå det blev riktigt bra.

Nu har lugnet lagt sig, kvällen är här. Pär fick precis bege sig till Dalarna. Saknar honom redan.

Kram på er där ute!

Att se sitt barn så lycklig som jag gjorde idag värmer så skönt runt hjärtat. Ett leende och en blick i hans ögon som bara skriker lycka.

I dag har Nisse haft sitt första riktiga barnkalas. Det har inte funnits tillfälle för det tidigare men nu, nu var det dags.

Platsen blev leklandet på nöjesfabriken. Från början var det bara av rent själviska själ, jag ville inte ordna ett kalas hemma själv. Skulle inte fixa det. Inte nu.

Jag vet att Pär skulle göra allt han kunde för att hjälpa till men jag skulle inte kunna låta bli att ta över allt och känna mig ensam ansvarig för att allt skulle fungera.

Vi har också så många underbara barn omkring oss så det vore så svårt att behöva välja bort några bara för att det inte skulle fungera att ha så många barn hemma.

På leklandet är det helt opersonligt, svindyrt och helt hysteriskt men ack så underbart!! Ingen städning, ingen bakning, inget underhållande, inget pass och inget inget inget planerande. Allt bara finns på plats, allt bara är klart när man bestämmer sig för att åka hem. Och nu sitter man här med en supertrött kille som är så nöjd att hälften hade varit nog.

Så tack alla ni som gjorde Nisses dag så bra! Tack, nu vet jag att han haft en minnesvärd dag.

(bild kommer snart)

Tänk, det är inte långt kvar...

Falukorv, köttbullar, fiskbullar…

Varför detta otroligt tråkiga matträsk. Ja det är enkelt, ja det är billigt men så fantastiskt tråkigt. Att laga middag, detta nödvändiga onda. Jag har aldrig gillat att laga mat. Att äta ja men att laga nej. Om jag skall vara ärlig diskar jag hellre än att laga. Visst kan det vara trevligt att bjuda familj och vänner på en bit mat men det vore ju så mycket roligare om det smakade got också, i mitt fall gör det sällan det. Därav har mitt intresse svalnat drastiskt.

Jag kommer så väl ihåg i åttonde klass på Hammarlundens skola. Vi skulle ha hemkunskapsprov. Vi skulle laga något av köttfärs och sedan bjuda en klasskamrat på detta.

Skitbra, jag skulle göra grönpepparbiffar. Vi skulle veckan innan lämna in en inköpslista på vad vi behövde. Noga skrev jag allt på en lapp som var av rött handgjort pappet. Stolt som en tupp tågade jag in i hemkunskapssalen. Satte mig på min plats och började se över mina varor…

Något saknades, vad?? Jag hade varit så upptagen med att skriva upp alla udda ingredienser att jag glömt att skriva upp köttfärs och potatis. Hur fasen gör man grönpepparbiffar utan köttfärs och dessutom servera det utan potatis? Till råga på allt skulle min ”gäst” vara min stora och första kärlek Robert Sandahl!!

Att jag skämdes är en stor underdrift!!

Jag satt på min stol och svettpärlorna började ta form av ett vattenfall i min panna. Vad skulle jag göra nu? Jag sneglade försiktigt på min klasskamrat bredvid mig.. Jo han var i full gång att laga sin mat.

Sekunderna gick och min fröken närmade sig min bänk. Hjärtat bultade, andningen ökade…

Okej det är lika bra att lämna salen, här har jag ju inget att göra.

-         Jaha Jonna, varför sitter du här som en säck potatis? Ja det var precis vad hon sa, ”som en säck potatis” Skulle hon vara rolig nu eller?

-         Det är inte klokt, fick jag stammande fram jag har glömt att skriva upp några saker på min lista…

Fröken suckade och gick fram till sin kateder och tog fram en ica kasse som var fylld med diverse varor.

-         Här, sa hon, se om du kan hitta något här…

Jodå det fanns både köttfärs och potatis där, men oj vad misslyckad min dag blev.

Biffarna blev klara och Robert tyckte nog att de var ok. Men i min mun smakade det bara förlust och misslyckande.

Så i mitt minne har denna händelse gjort en stor markering om att detta med matlagning skall nog inte jag hålla på med. Efterrätter där emot är en annan fråga…

I bland slår en tanke till.

Just i detta nu har jag flera vänner som jar det jobbigt på olika sätt vad gäller barn och dess tillkomst.

En vän har precis fått reda på att hon är gravid och är överlycklig.

En vän har precis fått reda på att hon är gravid och hon vet inte allt hur hon känner inför detta.

En vän har precis fått barn.

En vän har precis valt bort sin graviditet.

En vän kämpar för att bli gravid.

En vän har ifrågasätter de barn hon faktiskt har.

För mig är detta ett mycket känsligt ämne, inte för att jag lägger värderingar i hur andra tänker, planerar eller väljer att göra. Jag har inte med det att göra.

Min känslor inför en graviditet har alltid varit lite speciellt eftersom vi alltid har fått kämpa för att få till det. Kanske har jag inga bra referenser till ett sunt förhållande till graviditet och barnplanering, kanske engagerar jag mig för mycket i frågor omkring barn, graviditet och dess förutsättningar. Det är svårt att låta bli då det är så många omkring mig som faktiskt lever i detta nu med dessa funderingar.

Nej nu skall jag ställa mig och stryka. Kanske kan man komma på något annat att fundera på då.

Kram

I går firade vi Nisses 5 års dag med släkt och vänner.

Efter att ha varit helt hypad hela dagen med förberedelser och städning la sig lugnet precis innan de första gästerna kom. Kvällen blev ganska lyckad även om jag fick lite känningar i allt stim och skratt. Fick gå undan lite ibland, men allt gick bra.

Det serverades en enkel kassler och pasta sallad med bröd och vitlöksdressing.

Till efterrätt hade Nisse beställt en grön ormtårta med smörkräm och godis. Ja ja det var bara att kavla upp ärmarna...

Resultatet blev som nedan...

När siste man sagt tack och hej somnade jag som en stock i soffan närmast kaminen. Jäklar vad trött jag var.

Vaknade efter någon timme eller så av att min älskade make hade dukat upp för  fotfilning. Underbart!!! Ibland älskar jag honom allt lite extra.

Med fötter mjuka som en barnrumpa så tassades det till bingen....

Kram

Torsdag och med det lika med helg.

I morgon stundas det kalas här i hemmet. Den lille fyller 5 år!

Det är inte klokt, jag är inte småbarnsförälder längre. Känns jättekonstigt.

Skulle så gärna vilja ha en lite till, men för att få det måste man vara två. Och just nu är vi lite oeniga kan man säga.

Men man vet aldrig, än är inte sista ordet sagt.... Eller jo det är det nog. :)

I morgon skall det i alla fall firas. Har just suttit och funderat på vad jag skall bjuda på i morgon. Eftersom tiden är som den är så måste man nog ha lite mat. Men självklart skall det vara tårta! Nisse har beställt en ormtårta!! Hoppas jag får till det så han blir nöjd. Vill så gärna att hans dag skall bli perfekt.

Puss på dig lilleman!! Jag älskar dig så!!