Ett barn...

Ett barn som är annorlunda, ett barn som inte beteer sig som andra eller ett barn som inte ser ut som alla andra...

Skulle det barnet vara mindre värt? Skulle det barnet bli mindre älskat?
Jag får ont i magen om jag ens tänker tanken.
I min närmaste omgivning har jag flera barn som har svårigheter av alla de slag. En del svårigheter är mindre och endel svårigheter är mer. Men skulle man neka dem kärlek, ömhet eller värme för detta??

Jag försöker förstå en mammas svårigheter att till sig an sitt nyfödda barn, ett barn som alla andra men som har en liten defekt. En defekt som går att åtgärda, en defekt som inte är ovanlig. Men....

Känner att jag inte vill skriva mer om det då jag saknar förståelse, saknar kunskap, saknar ord....

Vill dela med mig av en dikt som jag fått uppläst för mig...

Den är skriven av Emily Pearl Kingsley

När du skall ha barn är det som att planera en fantastisk resa till Italien.

Du köper en massa reseguider och smider fantastiska planer om Colosseum, Michelangelo och gonolerna i Venedig. Du kanske till och med lär dig några användbara fraser.

Allt är väldigt spännande.

Efter månader av förväntan kommer slutligen avresedagen.

Du packar dina väskor och ger dig iväg.

Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger;

- Välkommen till Holland.   

Holland!?! , ropar du. Vad menar du med Holland?

Jag bokade mig för Italien!! Jag förväntar mig att vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att få åka till Italien...

Det har blivit ändring i flygrutten, planet har landat i Holland och det får du finna dig i.

Det väsentliga är att det inte fört dig till ett hemsk, avskyvärt och smutsigt ställe fullt av farsot, nöd och sjukdom. Det är bara ett annat ställe...

Så du måste gå ut och köpa nya reseguider. Du måste lära dig ett helt nytt språk. Du kommer att träffa nya människor som du inte träffat förut.

Det är bara ett annat ställe.

Mer saktfärdigt än Italien, lite mindre "flashigt" än Italien. Men när du varit där ett tag och hämtat andan, tittar dig omkring.... och ser att Holland har väderkvarnar... och att Holland har tulpaner... Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner är ivriga att få åka till Italien eller har redan varit där... och alla skryter om hur underbart de hade det där.

För resten av ditt liv kommer du säga;

- Ja det var tänkt att jag också skulle åka dit. Det var vad jag hade planerat.

Smärtan av detta kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... förlusten av drömmen var allt för betydande.

Men... om  du ägnar ditt liv åt att sörja över det faktum att du aldrig kom till Italien kommer du aldrig bli fri och njuta av det mycket speciella, allt underbart.... med Holland.

Jaha inga bilder i dag heller, vet inte vad jag gör för fel....

Har i kväll varit på platsparty hos världens gulligaste granne.... Kan inte riktigt uttrycka hur mycket jag ser upp till henne. Hon är stark, vacker, sansad, klok, positiv men framför allt så är hon är kämpe. Låter nästan lite kär... Men nej så är inte fallet även om jag har full förståelse för vad hennes man ser hos henne. Jag är och kommer alltid att vara hopplöst förälskad i min Pär. Vi firar förresten 20 år inom en snar framtid... Det ni!!
Men jag är inte så säker på att det blir ett så stort kalas som jag kanske har lovat. Får nog vänte till 10 år som gifta. Ni som har det antecknat kan räkna ut när det är... he he.

Ja som ni kanske minns så är den vinröda kallan fortfarande min favorit. Vacker va?

Kram på er alla där ute!