Jaha så hade man vardag igen. Jobb, hämta barn, handla, fritidsaktiviteter, middag, tvätt och läggning. Puh.

Har inte haft en sådan där riktig vardag på väldigt länge. Innan jag blev sjukskriven läse jag ju en hel del. Så detta med att acklimatisera sig till vardagen tar ett tag. Hur gör man egentligen? Alla andra verkar ha det så ordnat för sig.

Pigga på jobbet, hem till allt som finns att göra där. Men ändå med en uppsyn av att allt är så bra, lugnt och ordnat. Hemmet är någorlunda städat, middagarna är relativt kulinariska och kärlekslivet, ja det blommar som alltid.

Den här bilden har i alla fall jag av de flesta av mina vänner och bekanta. Men även jag förstår att detta inte är fallet. Förstår bara inte hur jag skall hitta fram i detta vardagsträsk. Strategin i dag handlar om att inte tänka mer än på den kommande dagen. Annars blir det bara jobbigt. Och plötsligt när man står där med nosen i frysdiken på Tony affären (ICA välsviken) så inser man plötsligt att det ju fredag i morgon. Den känslan är ju bara underbar.

Jag försöker också hitta guldkorn i varje dag och kanske också i varje stund. Ibland är det lätt, ibland är det väldigt svårt.

Oftast kommer tanken att snart blir det bättre, våren är nära och snart blir det rent hemma och sen skall vi ju börja fixa det där hemma. Men jag vet ju att det alltid kommer att finnas hinder och svårigheter på vägen. Det kommer man ju aldrig ifrån....

Det är inte klokt vad hemskt det låter.

Men hur gör man då, hur förenklar man vardagen?

Har tänkt på att tex starta storkokslag. Tänk om man varje söndag gjorde ett storkok som man sedan delade med sig till två andra familjer som gjorde likadant. Då skulle tre vardagsmiddagar vara fixade direkt. Det tåls faktiskt att tänka på....

Många bäckar små... Kanske kan man någon dag hitta den gyllene vägen till den enkla vardagen.

Kram på er alla där ute!