Torsdag kväll.

Sitter i varmen från en sprakande kamin. Har precis intagit en delikat middag bestående av falukorv óch makaroner.

Dagen har varit lugn, Nisse har haft en relativt bra dag. OM han sitter still.

För er som har missat det så har han haft det riktigt tufft.

Vi var inlagda förra veckan då den lille mannen behagade sluta att andas. Han hade hafte det tufft något dygn eller så men inte mer än vanligt då vi och han är ganska vana. Men denna gång var det annorlunda. Han kunde få in luft men inte ut. Under ganska dramatiska former åkte vi in akut, och blev inlagda.

Efter en jävelusisk natt med adrenalin, panik och massor av tårar somnade min hjälte vid halv sju tiden på morgonen.

Jag har aldrig tidigare varit rädd eller osäker när det gäller Nisses astma, men denna gång var det riktigt jobbigt. Man kunde inte göra ett skit! Vid några tillfällen stirrade Nisse i ögonen på mig och väste med gråten i halsen- Hjälp, mamma HJÄLP!

Mitt mammahjärta blödde den natten...

Vad gör man inte för sina barn. Men fan vad jobbigt det är när ens klappar och kramar inte hjälper. Vad gör man när läkarna kliar sig i huvudet och inte har mer råd om hur man skall göra. Vad gör man när man själv inser att detta är allvarligt.

I dag mår Nisse ganska bra, så länge han är lugn och inte hetsar upp sig.

Men så fort han skall gå på toa eller följer med ut i bilen blir han hostig och kippar efter luft.

Sedan i förrgår är min son på 5 år sjukskriven...  Det blir vackert i CV´n det!

Men nu är vila bästa medicinen. Även om jobb och det sociala livet blir drabbat. Vila.......