Min underbara Emma.

I helgen har jag verkligen kännt mig som en stolt mamma.

Jag har en underbar dotter som har visat att hon är en kämpe. Det spelar ingen roll om man inte vinner, om man inte har den bästa hästen eller om man inte får hem någon buckla. Visst gör det ont en stund, visst svider det när andra lyckligt ler efter en vinst. Men den största storheten är att glädjas för dem och med dem. Och det var just vad min Emma gjorde.

En otroligt trött Emma somnade in i går med ett leende på läpparna och det är hon väl värd. Hon kämpade och hon vann. Hon vann en erfarenhet, en styrka och dessutom fick hon ett jäkla anamma till nästa gång. Älskar dig!!

Förutom att Emma var och tävlade så fick vi oss en riktigt underbar familjedag.

Det regnade, vi var trötta och nerverna var nog mer på utsidan än på sitt rätta stället. men åh.... Flera gånger insåg vi vad underbart det är att få vara tillsammans. Även om det är blött, kallt och allmänt slitigt.

Att finnas till för varandra ...

(värmlandsmästerskap för ridskolor på Sörmon,

med hästen Kadech hoppning 80cm)