Med hösten knackandes på dörren är det mycket att tänka på.

Inte bara varma kläder och en massa trädgårdsrens (som jag inte börjat med än).

Nej det finns en annan ganska irriterande sak som alltid återkommer vid den här tiden på året,

Nisses astma...

Nu i kväll sa han till mig - mamma jag vill inte det här. Kan jag bli frisk snart tror du?

Faktum är att jag tror inte den någonsin kommer att försvinna även om den förhoppningsvis kommer att bli mer lätthanterlig. Det som är så lurigt med den är att den verkar byta skepnad med åldern. Förr kunde man ganska lätt se att andningsfrekvensen ökade markant speciellt nattetid. Men numera handlar det mer om att se till PEF mätaren och på hostningarna.  

Något som han nu också har lagt till med är andningsuppehåll när han sover. Lite jobbigt är det faktiskt. Speciellt när man inte riktigt vet vad som händer här näst.

Det viktigaste för mig i allt detta är att ta det hela med ro, allt för att inte skrämma Nisse. Vi pratar mycket med det mesta handlar om hur han känner och vilka frågor han har. Men det är klart han vet ju inget annat. Han har ju haft detta sedan han fyllde 1 år.

Snart skall vi tillbaka till läkaren. Skall bli intressant och se vad som göras. Skulle verkligen vilja ta bort lite av alla mediciner han äter. Men jag vet att alla gör sitt för honom men det känns också lite olustigt eftersom man inte vet om de gör någon skada. Så mycket mediciner kan inte vara bra för en sådan liten kropp. Sammanlagt har Nisse i dag 7 olika sorter, vissa akutmediciner, vissa dagliga och andra i förebyggande.

Just nu sover han stilla bredvid mig i soffan. Håller tummarna för att det blir en lugn natt så han får vila ut ordentligt...

Kram på er alla där ute!