Sliten var ordet.

Kom hem i dag och luften gick bara ur mig. Körde Nisse till Innebandyn och gick ut i bilen. Satte mig och tänkte göra några ärenden. Men när jag tittade på klockan hade det gått 45 min, det var dags att gå in igen.

Jag liksom fastnade i ingetheten...

Nu är kvällen här, falukorven och pastan intagen och i alla fall ett av barnen sover.

Den andra sitter som fastnaglad i sin iPhone. Jag skall bara... har hon som ett mantra just nu.

Hon har rotat fram det gamla elpianot som hon fick för länge sedan. Hela eftermiddagen har hon övat, sjungit och övat. De skall tydligen lära sig en massa "moderna" låtar på musiken.

Men hon är nöjd tösen och det gillar jag.

Mannen har precis landat i Köpenhamn fick jag precis reda på.

Tänk om man skulle få resa så i mitt arbete, det vore nått det. Bara något litet studiebesök eller nått.

Snart är det helg i alla fall skönt...

Kram på er där ute!