Kvällen är kommen. Pär är ute och svirar och barnen sover. Det betyder att jag har soffan, tv´n och datorn alldeles för mig själv. Hade det inte varit för att Nisse lät lite tät så hade jag nog tagit mig ett glas vin också. För er som inte vet det så min Nisse något som heter ”tyst astma” jag kanske har berättat om det tidigare??

Om inte så är det en speciell variant av astma som inte ger direkta typiska astmaattacker. Han går under en längre tid (2 dgr – 2 veckor) ner i sutration dvs syreupptagningsvärde. Detta gör att han oftast utan att märka det inte får rätt syremängd i sitt blod.

Han blir blek och trött för att om det går för långt kollapsa efter att ha fått en hostattack. Nu låter detta mycket dramatiskt men oftast så går det inte så långt. Vi har varit inlagda ett antal gånger och åkt ambulans några gånger. I dag äter han mellan 2-4 mediciner varje dag. Men han är otrolig, han klagar inte en enda gång. Men det är klart, han vet ju inget annat. Diagnosen fick han på sin första födelsedag.

Nu mina vänner är det Medium på tv så jag säger adjö!!

Har rast och sitter på jobbet. Vi har varit ute hela förmiddagen och åkt pukla men alla förskolebarn. Underbart. Stora och små alla åkte i den stora backen. Helt fantastiskt att se de små kämpa sig upp för backen för att sedan se dem svisha ner på två sekunder för att sedan kämpa sig upp igen.

Varför har inte vi kvar den glöden. Själv hade jag kanske åkt några gånger för att sedan ge upp och sätta mig i en snödriva och ta upp termosen och dricka lite varmt. Inte för att det är något fel i det men jag beundrar alla de små som har orken kvar.