Nu är julgranen klädd, första chokladasken tömd och julmusten kommer snart ut genom öronen på oss. Ja just det, glömde berätta att det är Mollstedts julmysdag i dag.

Men allt har gått i sakta mak då vi var ute på lite kalas i går. Vi firade Pärs födelsedag med räkor, vin och utgång. Buss ja vi åkte faktiskt buss.

Vi hamnade på pitchers och då också i gott sällskap av massa vänner och andra. Kvällen blev sen och jag var absolut inte törstig när jag kom hem, däremot dagen efter….

Men upp kom vi på morgonen, det var dags för hästhoppning igen. Emma skulle ha Lady och det gick superbra. Felfri!

Men vi hejade även på en till. Susanne, våran granne som även rider i min ridgrupp. Hon var otroligt tuff och gjorde ett fantastiskt jobb. Tyvärr fick hon 4 fel. Men fasen vad duktig hon var.

Efter att ha spenderat många timmar i stallet dyker ständigt samma fråga upp.

Med tanke på att det finns så många barn och ungdomar så måste det finnas väldigt många föräldrar. Vart håller då alla dessa hus när de som bäst behövs? Under klubbtävlingar, städdagar och andra evenemang. De behövs! Som funktionärer, städare men framförallt som mentalt stöd för alla dessa ungdomar. Jag blir så besviken. Eftersom det är så få föräldrar som är närvarande och även för den delen äldre aktiva ungdomar som visar hur man beter sig i stallet. Det finns ingen anställd personal som håller efter och städar. Men om alla hjälpte till och tog bort efter sig så skulle hela tillvaron i stallet bli mycket trevligare.

Annars är jag mycket nöjd och glad med hur det fungerar i stallet. Personalen är toppen och hästarna håller generellt en bra standard. Men man måste hålla i tanken att det är en förening som behöver sina medlemmars stöd och insatts för att det skall fungera.