Julgodis, är det så gott egentligen?

Visst någon kola eller så smakar väl bra. Men all denna mandelmassa, ischoklad och alla dessa jäkla skumtomtar. Smakar bara fett, och konstgjort. Men av någon konstig anledning är jag en av de första som ser till att det finns av den varan hemma. Man blir som besatt när tiden på året är inne. Men efter bara några smakprover kommer minnena sakta tillbaka. Just det, det var inte riktigt så gott som jag ville minnas det.

Varje år kommer det nya bilagor i alla tänkbara tidningar om nya järva smaker att tillsätta i de gamla traditionella. Efter att febrilt sökt efter något enkelt att göra tillsammans med Emma (hennes klass har varje år godisbytardag) har jag kommit fram till att årets jultrend i smaker är starka lite exotiska smaker, som tex piri piri eller chili. En annan trend är att tillsätta saffran i var och varannan rätt. Själv är jag lite tråkig och vill helst ha saffranet i Lussebullarna och ingen annanstans.

Emma bestämde sig tillslut för att göra en ischoklad men vit choklad. Som en lite surprise la vi i ett helt hallon också.

Nu ligger de tryggt i kylen till dess att de skall visas upp för alla godissugna femteklassare på Skattkärrskolan.

När jag lämnade Nisse på förskolan i morse möttes jag av en lätt stressad fröken som talade om att hon var den enda ordinarie personalen på plats. Aj då i dag som det skulle vara julbord, och gran klädning, och tro inte att ett enda barn var sjukt…

Detta gjorde att jag på eftermiddagen när jag landat efter jobbet hämtade inte bara Nisse utan även kusinen Alvin. Han och Nisse går på varsin avdelning men på samma förskola.

Tillsammans handlade vi och sedan när pappa Klas och pappa Pär kom hem snaskade vi i oss en delikat middag bestående av grillad kyckling och grillade revben. Tänk att ibland kan de enklaste vara det godaste.

Ha det bra där ute i världen!!

Jonna