Julgodis, är det så gott egentligen?

Visst någon kola eller så smakar väl bra. Men all denna mandelmassa, ischoklad och alla dessa jäkla skumtomtar. Smakar bara fett, och konstgjort. Men av någon konstig anledning är jag en av de första som ser till att det finns av den varan hemma. Man blir som besatt när tiden på året är inne. Men efter bara några smakprover kommer minnena sakta tillbaka. Just det, det var inte riktigt så gott som jag ville minnas det.

Varje år kommer det nya bilagor i alla tänkbara tidningar om nya järva smaker att tillsätta i de gamla traditionella. Efter att febrilt sökt efter något enkelt att göra tillsammans med Emma (hennes klass har varje år godisbytardag) har jag kommit fram till att årets jultrend i smaker är starka lite exotiska smaker, som tex piri piri eller chili. En annan trend är att tillsätta saffran i var och varannan rätt. Själv är jag lite tråkig och vill helst ha saffranet i Lussebullarna och ingen annanstans.

Emma bestämde sig tillslut för att göra en ischoklad men vit choklad. Som en lite surprise la vi i ett helt hallon också.

Nu ligger de tryggt i kylen till dess att de skall visas upp för alla godissugna femteklassare på Skattkärrskolan.

När jag lämnade Nisse på förskolan i morse möttes jag av en lätt stressad fröken som talade om att hon var den enda ordinarie personalen på plats. Aj då i dag som det skulle vara julbord, och gran klädning, och tro inte att ett enda barn var sjukt…

Detta gjorde att jag på eftermiddagen när jag landat efter jobbet hämtade inte bara Nisse utan även kusinen Alvin. Han och Nisse går på varsin avdelning men på samma förskola.

Tillsammans handlade vi och sedan när pappa Klas och pappa Pär kom hem snaskade vi i oss en delikat middag bestående av grillad kyckling och grillade revben. Tänk att ibland kan de enklaste vara det godaste.

Ha det bra där ute i världen!!

Jonna

Otroligt trött, otroligt glad.

Har haft en schema fri dag. Har istället roat mig med att mysa med Nisse, stryka, tvätta, gått på utvecklingssamtal för Nisse och slutligen varit på teorilektion med mina bästaste ridkompisar.

Jag är så glad att detta tillfälle dök upp. Känns som en befrielse varje tisdag. Vi skrattar och myser, rider och fikar. Alla är glada, svettiga och tillfreds. Lite svårt är det att uttrycka hur tacksam jag är för att de finns och för att de ville hänga på min idé om att ta upp ridningen igen.

Under teorin i dag fick vi se filmer som spelats in på oss, vi fick se våra ridkunskaper genom kameralinsen, det var en upplevelse kan jag säga!

I morgon är det jobb igen och sedan är det dags för Emma att rida. Så våra tisdagar och onsdagar är vigda för hästarna.

I helgen fyller världens bästa man år! Nämligen min. Vi skall gå ut och äta en bit mat alldeles allena. Skall bli SSSÅÅÅÅÅ mysigt. Barnen är bortleasade så vi får en sovmorgon på kuppen.

Eller ja sovmorgon blir det väl inte direkt. Emma skall tävla igen på söndag. Nu är det dags för hoppning hemma på KRK. Och inte nog med det, min granne Susanne skall också dra på sig tävlingsinstinkten och tävla. Så alla ni som har tråkigt på söndag, kom ner till KRK och heja på våra duktiga tjejer.

Nu dags för lite fikarester!

God natt!

Sankta Lucia!!

Har en slags hatkärlek till denna högtid.

Visst är det fint med sång, uppklädda barn, ljus och massa mys men...

På min förskola valde vi att vara utomhus i år. Allt för att slippa trängseln, hyseriska barn som plötsligt får syn på sina föräldrar. Men inte minst för att det kräk, löss och influensa tider. Tyckte själv att det var en superidé.

När vi bodde i Borlänge hade vi firandet ute och det blev succé.

Alla i arbetslaget hade laddat för detta. Visst var det lite kallt ute men det finns väl kläder som värmer eller? Vi tände brasa och hängde upp egengjorda lyktor i träden. Mysigt som bara den. De minsta barnen drog vi i en skrinda prydd med glitter. Barnen hade alla fjärilar i magen och det hela gick jättebra.

Men tyvärr skall det alltid finnas några som aldrig blir nöjda.

Nu är det säkert så att många av mina vänner som själva är pedagoger som läser detta som känner igen sig.

Visst alla kan inte tycka om allt vi gör, men snälla...

Det är som om de letar efter fel hela tiden. De har så svårt att se till barnen och verksamheten. Men jag då, jag har ju inga vinterskor, jag kommer frysa när jag står där.

Ja mycket skall man höra innan öronen faller av.... :)

Har även varit på Luciauppvisning på Nisses förskola.

Det var jättefint (även om det var inomhus ;)) Nisse var pepparkaka och sjöng om "Staffan var en stallegren"

Det åts kaka och dracks kaffe.

Det är så kul, vi är massor av föräldrar som känner varandra mycket väl. Några av oss är barndomskamrater och andra är nytillkomna, men fasen vad mysigt vi har tillsammans. Våra barn är i liknande åldrar så jag ser mycket fram emot de kommande åren med mycket bus och skratt mellan alla husknutarna här i Alster.

Hoppas de andra känner som jag, det verkar så i alla fall.

Tack alla och ha en skön natts sömn!!

"Elva nätter före jul"

Fick just en knäpp idé!

Tänk om man skulle skaffa sig en cykeltrampbil. Ja en trampbil fast för fyra personer. Har sett några på nätet. Skulle vara så bra när det är kalastider här runt om i Alster, eller när man åker ner till stranden. Tänk vad mysigt att samsas hela familjen och åka tillsammans.

Blev faktiskt heltänd på ideén. Finns det någon där ute i cybervärlden som vet vart man kan få tag i någon?

Kram!  

Ettårs kalas och Lucia på stallet. Dagen är nu slut och man hamnade åter igen i soffan för att summera dagen.

Bästa Choori fyllde ett år i fredags och i dag var det dags att ha lite kalas. Bästa Therese hade slagit på stort och bakat massa gott, bland annat dessa underbara små "bakelser". Mmmmm

Av oss fick hon papper, fingerfärg och en massa kritor. Här skall skapas!!! Hi hi.

Sedan bar det av till stallet för den årliga Luciashowen. Det var fint, kallt, mycket folk, underhållande, utdraget och roligt eftersom Emma var med. Hon red på sin skötarhäst Lady. Sedan var hon även med i Luciatåget. Hon hade många fjärilar i magen men var nog lite besviken efteråt. Det var lite klent med uppslutningen i tåget och de gemensamma rösterna som flickorna hade räckte inte riktigt till hela den stora manegen och läktaren. Men det var stämmningsfullt i alla fall.

Tycker att det är ett bra initiativ, men det finns en hel del som man skulle kunna förbättra. Men man måste också komma ihåg att det är U-sek som har hand om det och inte några vuxna. Många viljor vill styra och då kan det vara svårt.

Det var många som ville vara med från Emmas lag.

Mormor, farmor och farfar, Gudmor Karin med barn, Grannarna Susanne och Roger med barn och Bror Viktor med familj.

   Vackra Helena och fasters goding Adam!

Vackra Susanne med Tilde!

Tack och godnatt!!

Glad Lucia!

      Några bilder från gårdagens pulkaåkning med Stella, Nellie och Nisse!!

Så hände det plötsligt.

Jag satt i vardagsrummet och sydde på Emmas tärn klänning inför den kommande luciauppvisningen på stallet. Det var länge sedan hon var med i ett luciatåg. Det var nog på skolan på Kroppkärr, men det var på en av de dagarna när jag inte mådde bra. En sån där dag jag helst vill glömma. Emma hade sett fram emot lucia så länge. Hon skulle vara pepparkaksgumma. Vi hade sytt klänning, laddat med pepparkakor. Nisse var nyfödd och vi höll på att flytta till Borlänge så hela vårat hem var i kartonger. Pär där sedan ett år tillbaka och nu var det våran tur att sluta upp med honom för att samla ihop familjen igen.

Det hade varit svårt en längre tid, hade inte riktigt mått bra. Men jag ville göra Emmas sista lucia och därmed hennes sista kalas tillsammans med sin föskoleklass och alla sina vänner till en kväll att aldrig glömma.

Det var kallt ute och jag var stressad. Men jag slet för att inte visa det för Emma. Hon tog på sig sin klänning, hatt och förkläde. Vi pudrade näsan med mjöl och Emma log när hon såg sig själv i spegeln.

Tillsammans vandrade vi mot skolan, Emma hade fjärilar i magen och var så glad. När vi kom fram till skolan var det tomt på hela skolgården. Konstigt?! Jag sa till Emma atthon skulle stanna vid barnvagnen och så sprang jag själv runt på skolgården för att leta. Hade jag tagit fel på dag eller plats? Vad händer?

Plötsligt kommer en kvinna gående mot oss...

- Hej Jonna, ja vi väntade så länge vi kunde... Men du vet barnen ville börja... Jag hoppas det var ok.

Det tog en stund innan jag förstod var hon sa, men jag hörde mig sjäv säga.

-Ja det är ok. Och så log en ett fånigt leende.

Emma ryckte mig i armen och frågade vad hon menade. När vi närmade oss matsalen förstod jag.

Där inne satt barn, föräldrar och syskon. De skrattade och pratade. Barnen sprang runt och var alldeles rosiga om kinderna.... Det var så varmt där inne att det var som en tunn dimma i hela lokalen.

Jag hade missat tiden.

Jag ville bara gå hem och grina. Hur kunde jag?

Emma gjorde sig påmind igen.

-Jag fryser mamma, kan vi inte gå in.

Jag tittade ner på henne. Snön hade pudrat hela henne. Jag såg att hon var ledsen.

Jag kramade hennes hand och så gick mot dörren som ledde in i matsalen, mot skratten och lukten av glögg och jul.

Flera av barnen rusade fram till Emma.

-         Vart har du varit? Har något hänt?

-         Nej mamma tog fel på tiden…..

Det skar i hjärtat på mig.

Vi stannade en liten stund, men då och då stannade tiden och jag mötte Emmas blick. Hon var besviken. Hon hade övat på Lusse lelle i flera veckor. Men fick aldrig chans att uppträda.

På hemvägen sa vi knappast ett ljud till varandra. Jag sa förlåt några gånger men utan att få svar.

Den natten somnade hon i sin bruna fina nysydda klänning…

Nu sitter jag här igen… Syr på en klänning, men denna gång en vit klänning.

Emma sover, i morgon är det dags igen. Lusse lelle kan hon nu det vet jag, vi har övat tillsammans. Ibland säger hon;

-         Mamma, minns du när vi missade lucia när jag gick på Kroppkärr? Synd att det blev som det blev. Det hade varit kul att vara med. Men mamma…. Jag vet att du inte missade tiden med flit. Jag älskar dig ändå…

Ibland vet jag inte hur hon kunde bli så underbar tjej. Minnet bär vi med oss med det tillhör det förflutna och nu skall vi skapa nya minnen min tjej och jag.

Glad Lucia på er allesammans, glöm inte att skapa glada minnen.!!

Fru Mollstedt har bränt sig på vaderna, på baksidan. Nej jag har inte varit utomlands. Nej jag har inte solat solarium. Och nej jag har inte vandrat in i någon kamin eller ung. Jag har ännu en gång fallit för min fåfänga att raka benen under vintertiden. Tycker att det är ganska gött att ha lena ben även om man lever i långkalsonger och överdragsbyxor.

Jaha och hur bränner man sig på sina ben då?

Jo jag är för feg för att använda vax. Mina rakhyvlar biter inte på min päls på benen. Ja jag har provat att använda en sån där idiotmaskin som någon tyrannkarl måste ha kommit på. En sån där som drar upp håren med rötterna och allt. Fy fasen. Ja vad återstår? Jo cremé. Jag har använt den i flera år så man tycker att jag skulle lära mig någon gång, men icke!!

Man smörjer rikligt in de partier man vill avlägsna håret ifrån. Inte i ansiktet bara, mycket farligt ja jag vet men det struntar jag i. Det är enda sättet att ansa i fejan. Men just där verkar det faktiskt fungera. På benen däremot är det svårare. Skulle ta mig en dusch nu på kvällen efter en underbar men jäkligt varm pepparkaksbakskväll hos Klas och Frida. Och jäklar vad det sved på benen. Det är nu cirka 8 timmar sedan jag använde cremén. Tittade ner och upptäckte att jag är rödflammig och till och med har några blåsor. Inte bra va?

Ja men hur skall en kvinna göra för att försöka bli lite snygg om benen då?

Nej just det, skall man vara fin får man lida pin, eller?

Här kommer några bilder från kvällen.

Tack Klas och Frida för en underbar kväll!!!

Ha det bra där ute!!!

Jonna