Hallå där!

Nej jag vet att det inte blev något bloggande i går. Hade inte riktigt ork. Men jag laddar för ett inlägg senare i dag!!

Jonna

Några bilder från förskolan där jag jobbar!!

Sankta lucia.....

Filttyg, ris, flirtkula, garn, pipränsare och en jäkla massa lim!!

En smarrig födelsedagstårta??

Trolldeg, bomull, färg, plasthattar och åter igen.. en jäkla massa lim.

Vårat sagofönster.

Här hänger alla de sagor som barnen själva skrivit. I fönstret dyker figurer från sagovärlden upp.

 Här kan allt hända!!!

Att människor är olika är det ingen tvekan om. Det finns lika många smaker och åsikter som det finns människor. Varje dag möter man människor i olika situationer när man bara blir fascinerad, man skulle mer än gärna hoppa in i hjärnan på dem för att försöka förstå. Vad menar han? Hur kan han säga så?  Varför beter han sig på detta sätt? Hur resonerar han? Eller hon för den delen. Om jag skall tala för mig själv så är jag av den typen som alltid försöker vara trevlig, och även om jag inte är hundra lägga på ett litet leende. Kalla mig falsk, kalla mig inställsam. Men jag tycker det hör till vanligt beteende. Varför skall man belasta eller förstöra situationen eller stämningen bara för att jag inte hade råd eller lust med att ge ett leende eller en kommentar.

Jag menar inte att hela världen skall gå omkring och fånle. Jag menar bara att det skulle bli så mycket trevligare att möta andra i affären, på promenaden, eller på jobbet om man bara ansträngde sig lite…

Var i affären i dag. Flickan i kassan, en ung pigg tjej som slet hårt eftersom kön snabbt hade vuxit såg lång. Flera gånger ropade hon på sina kollegor för att de skulle komma och öppna ännu en kassa. Framför mig i kön står en herre med hatt och en rock med stora axelvaddar, ni kanske kan se typen framför er. Han är stressad och har bara handlat några få varor. När det är hans tur suckar han högljutt och tittar demonstrativt ner på sina varor. Han verkar tveka någon sekund för att sedan hälla ut alla varor i en stor hög på rullbandet. Flickan i kassan fångar snabbt några varor som var på väg att ramla ner på marken. Hon räknar ihop alla varor för att sedan meddela herren att det kostar 250:-. Mannen tar fram sitt kort och drar det. Det fungerar inte… Han suckar ännu en gång och har ännu inte tittat upp på flickan eller ens hälsat på henne. Efter att mannen testat 3 gånger försöker flickan försiktigt fråga om han inte har något annat kort eller kontanter eftersom det första kortet inte verkar ha någon täckning. Mannen ryter snabbt några svordomar för att helt enkelt bara lämna affären utan varken sina varor eller någon trevlig stämning. Kvar sitter flickan med en enorm kö och ett berg av obetalda varor. Hennes förut så pigga uppsyn var som försvunnet och hon fick genast sätta igång med att packa ihop han varor och försöka komma i gång med sitt arbete igen.

Okej tänkte jag, han hade visst en dålig dag… Men då precis bakom mig börjar folk att sucka och prata illa med varandra om hur dåligt affären fungerar och någon hade minsann haft liknande problem med sitt kort häromdagen. Och oj oj oj så synd det var om alla. Inte någon nämnde flickan eller hur dumt mannen hade betett sig.

Blir så jäkla besviken på folk ibland….

Här kommer några bilder från våran förskolegård!

Att människor är olika är det ingen tvekan om. Det finns lika många smaker och åsikter som det finns människor. Varje dag möter man människor i olika situationer när man bara blir fascinerad, man skulle mer än gärna hoppa in i hjärnan på dem för att försöka förstå. Vad menar han? Hur kan han säga så?  Varför beter han sig på detta sätt? Hur resonerar han? Eller hon för den delen. Om jag skall tala för mig själv så är jag av den typen som alltid försöker vara trevlig, och även om jag inte är hundra lägga på ett litet leende. Kalla mig falsk, kalla mig inställsam. Men jag tycker det hör till vanligt beteende. Varför skall man belasta eller förstöra situationen eller stämningen bara för att jag inte hade råd eller lust med att ge ett leende eller en kommentar.

Jag menar inte att hela världen skall gå omkring och fånle. Jag menar bara att det skulle bli så mycket trevligare att möta andra i affären, på promenaden, eller på jobbet om man bara ansträngde sig lite…

Var i affären i dag. Flickan i kassan, en ung pigg tjej som slet hårt eftersom kön snabbt hade vuxit såg lång. Flera gånger ropade hon på sina kollegor för att de skulle komma och öppna ännu en kassa. Framför mig i kön står en herre med hatt och en rock med stora axelvaddar, ni kanske kan se typen framför er. Han är stressad och har bara handlat några få varor. När det är hans tur suckar han högljutt och tittar demonstrativt ner på sina varor. Han verkar tveka någon sekund för att sedan hälla ut alla varor i en stor hög på rullbandet. Flickan i kassan fångar snabbt några varor som var på väg att ramla ner på marken. Hon räknar ihop alla varor för att sedan meddela herren att det kostar 250:-. Mannen tar fram sitt kort och drar det. Det fungerar inte… Han suckar ännu en gång och har ännu inte tittat upp på flickan eller ens hälsat på henne. Efter att mannen testat 3 gånger försöker flickan försiktigt fråga om han inte har något annat kort eller kontanter eftersom det första kortet inte verkar ha någon täckning. Mannen ryter snabbt några svordomar för att helt enkelt bara lämna affären utan varken sina varor eller någon trevlig stämning. Kvar sitter flickan med en enorm kö och ett berg av obetalda varor. Hennes förut så pigga uppsyn var som försvunnet och hon fick genast sätta igång med att packa ihop han varor och försöka komma i gång med sitt arbete igen.

Okej tänkte jag, han hade visst en dålig dag… Men då precis bakom mig börjar folk att sucka och prata illa med varandra om hur dåligt affären fungerar och någon hade minsann haft liknande problem med sitt kort häromdagen. Och oj oj oj så synd det var om alla. Inte någon nämnde flickan eller hur dumt mannen hade betett sig.

Blir så jäkla besviken på folk ibland….

Här kommer några bilder från våran förskolegård!

Sur? Arg? Putt? Grinig? Ja jag vet inte riktigt vad jag känner. Har ingen bra dag helt enkelt.

Haft en schemafri dag. Borde ha vilat och ängnat mig åt reflektion eller i alla fall till att göra något annat nyttigt. Men nej då inte jag inte. Jag hamnade i något slags ingenmansland och fick inget gjort alls. Varken vila eller nytta.

Dessutom var jag sur för att jag hade fått avboka ridningen för tredje gången pga av möte på jobbet. Därav kan jag inte säga att jag bidrog till något alls på mötet. Fick tunghäfta och hjärnan kändes som överkokt pasta. Fick mig inte att höja jobbsjälvförtroendet direkt. Vi skulle diskutera en massa, bla schemat men det blev det inte mycket med. Suck.

Under färden hem från Forshaga var det -24 grader utanför bilen. Brrrr

Jag körde direkt till stallet för att fiska upp Emma som hade tagit min plats i ridgruppen. Som tur var satt de flesta av mina ridkompisar kvar och fikade så jag fick min lilla dos av skaller i alla fall. Tänk vad skönt att de finns, det är så himla kul att ha kommit igång med ridningen igen!!

Kram till er alla där ute!

Kvällen är kommen. Pär är ute och svirar och barnen sover. Det betyder att jag har soffan, tv´n och datorn alldeles för mig själv. Hade det inte varit för att Nisse lät lite tät så hade jag nog tagit mig ett glas vin också. För er som inte vet det så min Nisse något som heter ”tyst astma” jag kanske har berättat om det tidigare??

Om inte så är det en speciell variant av astma som inte ger direkta typiska astmaattacker. Han går under en längre tid (2 dgr – 2 veckor) ner i sutration dvs syreupptagningsvärde. Detta gör att han oftast utan att märka det inte får rätt syremängd i sitt blod.

Han blir blek och trött för att om det går för långt kollapsa efter att ha fått en hostattack. Nu låter detta mycket dramatiskt men oftast så går det inte så långt. Vi har varit inlagda ett antal gånger och åkt ambulans några gånger. I dag äter han mellan 2-4 mediciner varje dag. Men han är otrolig, han klagar inte en enda gång. Men det är klart, han vet ju inget annat. Diagnosen fick han på sin första födelsedag.

Nu mina vänner är det Medium på tv så jag säger adjö!!

Har rast och sitter på jobbet. Vi har varit ute hela förmiddagen och åkt pukla men alla förskolebarn. Underbart. Stora och små alla åkte i den stora backen. Helt fantastiskt att se de små kämpa sig upp för backen för att sedan se dem svisha ner på två sekunder för att sedan kämpa sig upp igen.

Varför har inte vi kvar den glöden. Själv hade jag kanske åkt några gånger för att sedan ge upp och sätta mig i en snödriva och ta upp termosen och dricka lite varmt. Inte för att det är något fel i det men jag beundrar alla de små som har orken kvar.

Ville bara tala om att de

läckra glasögonen kommer ifrån

Glasögonhuset i Filipstad.

Tack för hjälpen Roger Björkegren!!